Fick dock kliva ur sängen tidigt för att åka till Morgongåva, lyssna (tänka sig), lära och shoppa lite.

Föreläsning om hud- och öronproblem hos hund, fick ett litet riktmärke:

• Parasiter
• Infektion
• Allergi

Trots att den berömda träsmaken infann sig efter ett par timmar var det jätteintressant att lyssna på. 

Dessutom diskuterade vi löss, loppor, fästingar och andra mindre trevligheter. Men intressant som sagt och jag måste säga att det dök faktiskt upp en och annan "aha-upplevelse" här och där, samt "opsdetvisstejaginte-upplevelse". Köpte med mig en bok hon skrivit och kommer nu att förkovra mig i ovanstående hoppjerkor samt lite annat matnyttigt som man säkert mår bra av att veta. 

Nog om detta, på hemvägen konsulterade jag min syster Yster, om man nu ska skryta och rida på titlar är hon visst doktor i veterinärmedicin, men konsulteringen gällde Timells mage. Den är ostabil om man så säger, dvs just nu skiter han på alla mattor han hittar, vad göra??

Mina trix & kunskaper har sinat vad det gäller magen och jag trodde att det var över, Timells magproblem alltså.

Förresten är det väl inte Timells problem direkt, nej han är sitt vanliga glada jag som studsar vidare när han gjort vad han ska.....på mina mattor vill säga. 

Slutsats: problemet är mitt, eller hur?

Väl hemkommen öppnade jag en burk sparris för vidarebefodran ner i Timells mage. Inte speciellt spännande, det var bara att släppa ner dom en efter en i gapet.

Skulle försöka se om det kommer ut något annat med sparrisen, men då kom han på att det skulle ske nere i skogen i mörkret, så det så. Tji fick jag, så nu håller jag tummarna. 

Men som sagt annars är det bra, lite lugnt just nu dock. Kan det vara lugnet före stormen? Simma lugnt så länge  

Skoklosters slott

Dagens promenad i snön, Timell först förstås!

Stjärngosse??

Näe, suck det gäller inte mig, men tro mig det har varit fest ute i kallförrådet. Jag vet det för dom städade inte upp efter sig utan resterna låg kvar på golvet.

För en gångs skull kan jag med största säkerhet säga att Timell har inte varit inblandad, det brukar han ju vara men inte den här gången.

Det skulle ju som sagt bli en riktigt kall vinter i år och som den omtänksamma människa jag är släpade jag hem fågelmat, 2x25 kg. Ingen pippi ska behöva dö av svält i min trädgård, där med basta.

Nåväl, maken sa att nu kommer mössen att bli glada men inga problem, jag har ett par fodertunnor stående, vi kan ta dom; sa jag och glömde bort det hela.

Ja, tills idag då när mannen (han som har ögon i den här familjen) talade om att nu hade mössen käkat hål på ena säcken och försett sig. Halva säcken, nästan (liten överdrift kanske, men annars blir det inge´kul) för vad gör man om man sniffar go´saker och är en mus (ajabaja nu menar jag det lilla djuret och inget annat!!  ) jo, då knaprar man som sagt hål längst ner på säcken visslar på polarna och sen förser man sig. Undrar om någon åt ihjäl sig??

Kan tänkas att det ligger ett gäng möss någonstans bland väskor och gräsklippare, klappar sig på magen och rapar medan dom smälter maten.

Det var iaf sista festen på länge grabbar, för nu har solrosfröna hamnat i fodertunnorna, så det så. Resten ska fåglarna ha om jag får bestämma, och det får jag ju......eller??  

I snålblåst och allmänt otäckt väder gick grabbarna och jag en promenad ner till slottet, ja och hem igen också förstås.

En K-märkt skog är vacker, man går på mjuka stigar, det hänger mossa och lavar lite här och där. Det knakar och knirkar i de i de gamla träden, det är en riktig skog mao.

Hade jag varit liten hade jag naturligtvis vägrat att gå där, eftersom jag var fullt på det klara med att det fanns troll och kanske någon häxa här och där i sådana skogar.

Ja, idag tror jag ju inte på sånt, hmmm....fast det får allt lov att vara dagsljus annars kan man inte så noga veta.

Nåväl, i och med vinden, knakade och brakade det väldeliga i träden så vi gick vägen hem istället.  Lite säkrare kändes det som, K-märkta träd vill jag inte ha i huvudet, tack så mycket.

Då, minsann upptäckte jag att Timell lärt sig att gå fint på kanten, inte gå över vägen, stanna på kommando eller komma snabbt som ögat när jag ropar.

När det kommer bil ska man stanna, stå stilla bredvid matte tills bilen kört förbi, å de´kan han nu.  

Har en känsla att han lärt sig av dom andra, jag kommer faktiskt inte ihåg att vi tränat det här. Har jag varit så off?? Typ, kanske!!

Nu känner jag att natten tränger sig på, kan tänkas att jag har lite dåligt samvete för att jag förstört mössens matförråd, jag försöker ta det som en prövning helt enkelt. Kan ju inte börja mata mössen också!!??

Tjingeling så länge    

Det ska bli den kallaste vintern i mannaminne eller på tusen år, sa någon. Hade man koll på sånt redan då, för tusen år sedan alltså?  

Nåja, idag plaskade jag omkring i mina hyfsat vattentäta dojjor och funderade lite på när det ska bli så där hiskeligt kallt. Eller har man kanske tagit fel och det blir den blötaste vintern i mannaminne eller på tusen år. Eller får naturen totalspader och det blir sommarvärme?

Egentligen behöver man ju inte bry sin arma hjärna eftersom det blir som det blir.

Jag tror att jag håller på en hyfsat normal vinter, lagom med snö, lagom kallt, lagom lång, lagom till jul. För nu är det ju landet lagom.

Apropå Lagom, Timell har kryat på sig.

En matta klarade sig, den vita i gästrummet, tänka sig. Annars är det ju alltid den typen av mattor som får stryka flagg först, å andra sidan har vi ju den "äkta" i vardagsrummet gu´bevars.   

Förutom den missen lyckades den lille skicklige skithögen att "smutsa" ner varenda matta i huset. Så nu får jag nog åka till Ikea (kanske) och kolla lite nya mattor.

När jag tänker på det så kan man väl konstatera att man står ut med mycket när det gäller hundar i allmänhet och valpar i synnerhet.

Jag menar:

• dom glufsar i sig skor, glasögon, räkningar samt annat smått och gott, t.ex bokslut osv
• mattfransarna har blivit betydligt kortare på vissa ställen utan att man förstår hur det går till
• strumpor, den ena då, försvinner under mystiska omständigheter. Senare återfinns dom betydligt blekare i skogen bakom huset.
• tandmärken på de nya köksstolarna
• ja, och så är det ju alla fläckarna av diverse olika slag. Nämner inte mer....

Nåt märkligt måste det ju vara med dessa lopphögar eftersom man med berått mod skaffar fler och fler allt eftersom. Nåja, till tröst kan jag väl konstatera att jag gått ner ett par nummer i storlek. 

Vet ni hur mycket en varghundsvalp sätter i sig? 

Jag vet, och av någon konstig anledning var det aldrig dom skitiga, väl använda gympadojsen som försvann, nix alltid de nya, dyra pumpsen. Undrar hur dom gjorde med klackarna??

Tänker inte gå in mer på detta ämne för då kommer jag kanske få ett nervöst sammanbrott (heter det så, jag får så sällan sådana) men det ät väl snyggt, som avslut så att säga.

Det är ju knappast någon idé att räkna ut hur mycket dom kostar dom små liven, för då får man väl det där sammanbrottet, kom jag på just här och nu. 

Var ville jag komma med det här resonemanget då, inte vet jag. För vem vill ha guldfisk?  

Nej, vilken tur att jag har hundarna, vad skulle jag annars göra med alla mina pengar?  

Nu är det nannatime för mig och pälsbollarna, förhoppningsvis har ingen satt i sig något konstigt så att vi får sova hela natten. Håll en tumme    Tjingeling, until next time!! he he

Mattor, framför allt nya bör kräkas in någon gång då och då, det är en vovveplikt sas.

För att kunna göra detta är det bra att grunda ordentligt. Man börjar med att äta ordentligt av de gamla ruttna, kanske lite frusna och jästa äpplen som ligger i trädgår´n.

Därefter tar man med sig sin polare, i mitt fall Nyman för han är så duktig på sk "fuffensgrejor". Han visade mig till grannens kompost och där småkäkade vi på lite av varje tills matte "glädjedödaren" kom. Usch, så pinsamt när man blir bortburen i nacken...

Sen får man vänta sisådär en 5-6 timmar och så är det igång, lagom till natten. Det är då mattar och hussar ska sova sägs det, bästa tiden alltså.

Hann både kräkas och göra nr 2 lite här och där, på mattorna företrädesvis, det blir ju lite halkigt på golvet, menar jag.

Det är väl ändå dags för mattan i vardagsrummet och tvättas inför jul.

Kan tänkas att jag överarbetade det hela, hade nog lite ont i magen trots allt och matte var ganska sur varje gång hon kom ut för att torka.

Förstår inte riktigt, jag viftade ju med svansen och var glad varje gång hon kom.

Nåja, till slut släpade hon ut täcke och kudde och mig till soffan, och tro mig. Magen lugnade ner sig och jag sov fint och gott resten av natten hos min matte.

Hon såg lite plågad ut i morse, stackarn när jag hoppade på henne och talade om att jag är frisk och kry nu, igen. 

Konstigt, hon mumlade något om fiskar i skål, undrar vad hon menade med det???? 

Asch då, vem bryr sig, nu ska jag ut och springa i snön, för det är vinter, min första och jag tror att jag kan hitta något gott i snön, härligt!!  

Glada hoppiga hälsningar, önskar Timell

Det ska ju inte komma som en överraskning direkt, men hej hopp, så står man där med två decimeter snö på bilen och inget att ta bort den med, snön alltså.

Som den vintermänniska jag är så har jag ju gått upp pigg och nykter varje morgon, kikat ut genom fönstret och konstaterat att det INTE snöat idag heller. Ingen vinter mao.

Därför stod jag idag på eftermiddagen, iklädd tunna gympadojjor och utan handskar,  och funderade hur jag skulle få bort snön från bilen.

Nu var det ju så att i mitt tänk ska snön falla ner i stora lätta flingor, genom ett vackert soldis och jag är ute och går med hundarna och allt är så fantastiskt vackert. Eller???

Konstaterande; näe, det är inte tal om flingor utan nu ramlar det blöta snöklumpar från himlen som är kompakt grå, inget jävla soldis här inte. Körde snällt och prydligt i 40-50 km/tim efter alla andra som försökte ta sig hem i mörkret. Naturligtvis hamnar man efter en plogbil eller en traktor som kör nästan 30 krm/tim "fort" och vem tusan vill köra förbi den? 

För skulle det nu vara så att man skulle göra det, slår jag vad om att man dansar ner i diket strax efteråt. Sen blir man ikappkörd av traktorn som stannar och frågar om det var till den sidan av diket man hade så himla bråttom till.

Nejtack, jag avstår, jag har faktiskt hittat på massor av saker som andra kan ha roligt åt, det räcker så.

Fast nu måste jag erkänna en sak, har gjort det förr och gör det igen, erkänner alltså; jag ääääääääääääääääälskar snö. Det blir ju faktiskt lite vitare och ljusare och sen påminner det ju om att julen snart är här.

Påminn mig, jag måste faktiskt köpa fler "doftagottljus".

Annars, kan jag bara konstatera att jag är en aning trött, efter helgens bravader. Utställning i Växjö...

Att gå in med Timell i en utställningsring är en spännande upplevelse och det gäller att jobba på utav bara...1000-an.

Vi hade fått ringbyte och skulle vara i ring 19 och som vanligt upptäcktes det i den absoluta sista minuten. Så, ut med hunden och full fart för att hinna, han skulle in som nr 2 i ringen.

Glömde tala om för Timell att vi skulle svänga till vänster, men det gick bra att komma fram under montern som sålde schampoo också.

Himla tokigt alltså....

Sen har vi roligt i ringen, är man bara 6 månader så ska man ha kul, absolut inget annat. Nu är jag allvarligt, inget annat än trams och skoj.

Så kan man ju fundera över vem som tramsar och skojar mest, matte eller vovve.

Han är dock en riktigt rolig vovve, det är ett som är säkert, som amen i kyrkan eller hur man nu framför det hela. Svansen går hela tiden, och mellan alla hoppa runt och bita i kopplet samlar han ihop sig och springer snyggt och prydligt, står som en liten gudahund och viftar på rumpan och säger;

- Nu är jag allt duktig matte, visst är jag det.

Vi jobbar vidare för nästa tävling för Timell, förutom Mårten-utställningen i Enköping blir det My Dog, 2-dagars i Göteborg i januari.

Jag längtar redan, för det är så himla kul det här med utställning. Såg i Hundsport att någon skrivit något ifrågasättande om detta. Ska läsa det och får väl fundera ut om jag ska kräkas eller fortsätta i samma anda som alltid, dvs full fart framåt.

Under tiden hoppas jag att snön slutar falla, iaf i den blöta versionen och att det blir ett par grader kallare. Nu måste jag jobba vidare.

Until next time, ja ni vet, ha det.  

Vi tappade bort varandra eller tappade jag bort honom eller...på väg till bilen i eftermiddags.

När jag är ute ensam med Mollberg är jag inte alltid så alert, gick i mina egna tankar men stannade vid parkeringen och väntade.

Ingen Fjollberg, hmm himla tid det tog att kissa vid den stolpen.

Ropade lite vänligt, vi var ju i Viksjö centrum, kan ju inte stå där och vråla.

Lite senare; Moooooooooooooooooooooollberg!

Gav upp, parkerade alla grejor jag hade med, stoppade fingrarna i munnen och visslade, ihållande, gällt (rätt stavning?) och högt. Alltså som vanligt mao.

Såg hur folk stannade, flyttade sig och så kom min lille hund i full fart.

- Åhhh matte vad jag har letat. Gick åt fel håll, har allt varit bra medan jag var borta?????

Måste medge, jag blev lite rädd, lille struntgubbe.

Skulle egentligen inte ha jobbat alls idag, men se så blev det inte, har lite svårt att säga nej ibland. Egen företagare...usw, står för und so weiter. Stilpoäng eller??

Nåja, måste ju ta ut det på någon så Mollefjoll fick hänga med och väl där blev det lite bad (läs mycket och ordentligt) och lite puts inför utställningen i Växjö.

Han gillade inte min nyinköpta "turbofön", den är farlig och den liknar nog dammsugaren hemma. Vilket betyder att anfall är bättre än reträtt, speciellt om man står på trimbord. Järnplåtar vad tänderna kan smälla.

Så hur som helst, han var ren och välputsad när han försvann, ja det var han ju när han kom tillbaka också för den delen.

Nu har jag packat, dvs jag har lagt fram en massa kläder och grejor som jag ska stänga locket om imorgon. Man vet ju aldrig, jag är ju våg och ibland passar inte det som jag lagt fram dagen före.

Ibland kan jag stå där och undra hur jag tänkte, troligtvis inte alls.

Imorgon bär det av till Växjö, föreslog att jag skulle hämta upp Maria (Kaspelix) klockan 8 (  ) tyckte det lät som en ok tid. Hon fick hicka så vi ändrade till kl 11 istället. Undrar varför, är hon morgontrött tro??

Jag ringer och frågar henne när jag är på väg, klockan tidigt typ  

Skämt åsido, nu blir det utställning och det ska bli skitkul, tar med mig Mollberg (veteran) och Timell (valp) så får vi se om vi firar eller gråter i bilen hem.

Tjingeling, nu har jag inte tid längre. Ska nog sova en sväng tror jag.  

   Jag har ont...

I nacken, axlarna, armarna, benen, tummen, den ena bara som tur är. 

Näe, inget farligt utan jag har arbetat, brottats med någon som inte tycker om att bada, klippt klor på någon som inte vill, alltså en helt vanlig dag på en hundsalong.

Sen mitt upp i alltihop kliver det in en vovve, modell större som ska borstas, badas och fönas, Isa...

Med ett glatt "hopp upp" som alltid, men förväntar mig inte att det ska hända något annat än att hunden tittar och säger:

- Va, ska jag, hoppa upp själv får du se!!

Ni vet ju att alla hundar pratar med mig, så är det.

Nåja, där stod jag och höll i kopplet och Isa satt redan fint på bordet och väntade, hmm.

Jag pussade på nosen, tackade och började borsta päls. Att snällt kliva ner gå med bort till badkaret och kliva i var inte heller något större problem. Dock en aningens sorgsen uppsyn;

- Gör vad du vill, jag sitter här och lider i det tysta. 

Isas matte hämtade sin väldoftande schäfer och talade stolt om att hon var lydnadschampion, hade hon uppfört sig????

Jaha ja, då behövde jag inte fundera mer på det, undrade ju. 

Hon har bokat ny tid och hon är hjärtligt välkommen tillbaka.

Timell vann en ljusstake...den sätter jag in i din koja sa jag.

-Va, ligger han i koja??

Nehej, det gör han inte men ibland önskar jag att jag hade en till honom. Den får gärna stå inne, jag skulle behöva låsa in honom ibland, typ när man;

- Klär på sig

- Klär av sig

- Klär om sig

- Tar ur den blöta tvätten ur tvättmaskinen. 

En liten hund som släpar på en blöt tröja och försöker låta bli att bli blöt om tassarna. Ganska svårt, men han gör så gott han kan, det blir lite kallt mot insidan av bakbenet också ser man...  

Har aldrig haft en hund med så mycket idéer, fniss. Han livar upp saker och ting här hemma, inte bara hemma utan överallt.

Dock sköter han sig perfekt på utställningar, ops utmanar jag ödet nu tro?

På utställningen i Köping i helgen hade vi lite tur dessutom. Hjälp att trivas, so to speak.

Någon före oss drällde ner ringen med hemmagjort godis, blodpudding. I mitt tycke ett mycket bra hundgodis men otjänligt som människoföda. Men det är en annan femma, så skriver bara en som var tvungen att äta slik föda tre dagar i veckan under uppväxten, isch!!

Men, där travade Timell så stolt och plockade med jämna mellanrum godis från golvet. Snacka om uppmuntran och det är klart att sånt måste man få göra när man är liten och förhoppningsvis ska göra karriär vad det lider.

Vi tar nya tag till helgen, håll tummarna, nu är det natt igen, hur går det till? Jag har ju faktiskt inte tid att sova, men jag tror att det krävs lite sömn för jag kan inte låta min omgivning slöa till. Hej hopp