Enligt morgonens rutiner gick jag som vanligt in i förrådet för att fylla på pippimaten, dvs solrosfrön som jag kommit över utan att betala en cent. Ibland måste man ha lite flyt, nåja alltså in i kallförrådet som vi kallar det;

-razzel, razzel, boink, plonk, razzel, razzel osv.

som upplysning kan jag väl tala om att jag gallskrek redan vid det första razzlet...

Hade ingen aning att jag kunde skrika så, utan att ens tänka att nu måste jag skrika. Det kom alldeles instinktivt, varför nu det är nödvändigt, jag kan ju skrika ändå.

Razzlet kom från en gammal fodertunna alldeles vid min sida och när jag tittade ner satt det två möss och kollade upp på mig.

Till saken hör att jag är inte ett dugg rädd för möss, men jag blev väl lite överraskad, tror jag. Funderade ett tag och kom fram till att kan jag rädda en stackars and från att frysa ihjäl på vägen kan jag banne mig inte slå ihjäl ett par möss, alltså tog tag i tunnan för att bära ut den och...då hoppade en av mössen upp och högg efter mig (inte jag ljuger för att förbättra historien). Men, jag blev nog lite småskraj och tappade tunnan, den ena sprang ut i snön men den andra sprang in igen, i tunnan alltså. Tömde ut honom och skiten dom lämnat efter sig och så var det med det, trodde jag.

Nästa dag, in i förrådet för att fylla på och vad skådar mitt norra öga, där sitter dom i samma tunna och glor upp på mig igen.

- men är ni dumma i huvudet, ni kom ju undan med blotta förskräckelsen igår.

Möss är skadedjur, dom gnager sönder, äter upp, skiter både här och där, gräver upp och gräver ner. SKADEDJUR!!!!!

Alltså, tänk till och titta inte ner på dom där dom sitter och skakar, tittar upp med små pepparkornsögon. Undrar om det är mor och son/dotter?? Den ena är ju lite mindre, faktiskt, hmmmm  

Det finns egentligen bara en sak att göra och så får det bli...

Jag satte på locket och ställde in tunnan så att jag slipper få besök igen, asch då råkade tappa ett gäng solrosfrön i en liten kruka i förrådet, aj då så det kan bli.

För, nix, jag kan inte slå ihjäl nåt som inte gjort mig något, och som jag resonerade med maken. Det kommer bara nya, dom finns ju där i naturen och där får vi väl samsas då.

Blir det för jävligt får jag väl sätta ut en fälla då, men den dagen den sorgen. Vilken vekling man är  

Har just skickat iväg ett mejl med "tack för hjälpen från Ärthjärnan", så nu var det problemet löst. Bara 350 kvar då.

Tänka sig där har jag suttit och läst och tittat och inte sett att bocken (hmmm, tänk nu inte på nåt annat!) var "iplickad" i fel ruta.

Shit the same, det var ju inte första gången jag inte läst, tänkt eller sett osv. Orkar bara inte med mig själv just nu så jag kan väl inte förvänta mig att någon annan ska göra det heller. Kanske finns någon enstaka någonstans kanske, hoppas vi på, jag menar hundarna och jag. Nåja, finns det inte det får vi klara oss själva   

Livet pinnar på i en j---a hastighet just nu och jag försöker hinna med allt som ska göras. Imorse när jag satt på sängkanten och visslade och sjöng kändes det som att nu får det lugna sig lite för nu blir det snart stopp.

Jag måste hinna med att leva lite, har inte ens tid att prata i telefon och då är det illa. Så nu ska jag ta mig i kragen och varva ner, om två veckor sisådär, för innan dess måste jag hinna med min hmm hmm momsrapport som jag inte är så säker på om den blir rätt.

Eeeeeeeeeva!! Hjälp, hjälp!!

Sen måste jag översätta min körjournal från "oranga faran" som ligger i framsätet, eller under förarsätet eller på något annan listigt ställe.

Där har jag iaf skrivit ner alla min kilometrar till och från, tillsammans med små vitsiga inköpslistor, komihåggrejs mm. mm.

Vet ni, jag tror att det får räcka med "gnölande" ett tag, det kändes faktiskt riktigt bra att få klaga lite, så nu måste jag packa bilen och fräsa iväg till Vicksjö för att klippa en softis och bada en portugis och trimma en liten, liten tax kommer strax.

Sen fräser jag hemåt för att ringa till USA och Australien, ska nog hinna äta lite om jag skyndar mig. Kommer det någon lång helg snart?

Nu eré brådis, tjingeling!  

Alla stora författare drabbas väl någon gång av skrivkramp eller idétorka. Så även vi smålirare, men idag tänkte jag börja på min stora roman  .

Det skulle vara ganska kul att kunna skriva en sån där rysligt bra deckare, och tjäna en massa pengar och  ligga på divanen i sidenmorgonrock. Så äter man lite praliner som man emellanåt sköljer ner med lite skumpa. Kan riktigt se det framför mig, i mina drömmar, som sagt.

Får nog hålla mig till bloggen jag.

Iofs gör jag ju faktiskt nåt kul, men pengarna lyser med sin frånvaro.

Har klippt en cockerpooh idag, stavas det så eller? Hur som helst, en blandning cocker/pudel, söt men ack och ve vilken stämma han hade. Till en början försökte jag prata och gulla lite, men ju mer jag ansträngde mig ju mer ansträngde han sig, eller sin röst.

Så då slutade jag och prata och se på tusan, då blev han tyst, nästan.

Man kan kanske ta sig en liten funderare, ska jag ta någon kurs i röstvård, han kanske tyckte att jag hade en alldeles för gäll stämma. Jag???? 

Nu på kvällen har jag jobbat, ringde och pladdrade på med min bästa skolamerikanska, första samtalet pep en liten förskräckt människa;

- I don´t understand och sen, jag förstår inte, vem är det som ringer!!!!

Oj, hoppsan, f´låt så mycket.... 

Skuller ringa till det stora landet på andra sidan pölen och så glömde jag slå landsnumret.

Jag hoppas att jag inte förstörde nattsömnen för någon. Kanhända sitter det någon i mellansverige och förfasar sig över maffian som ringer, och pratar engelska fast det är från Sverige, å så var det bara jag.

Har ett ganska fläckfritt förflutet faktiskt och jag finns inte i brottsregistret för det har jag också kollat. 

Känner just nu att magen är i kanonform, så jag ska nog sticka in skallen i kylskåpet och se om något passar. 

Full fart framåt, snart är det sonens födelsedag, års-möte, lunch med familjen för att fira sonens födelsedag i efterskott, träffa goda vänner, liten inoff utställning i Örebro, fira makens födelsedag, temat ej bestämt. Det löser sig och jag får bara inte glömma min Momsrapport. Sen är väl februari slut tror jag och så har man klarat sig igenom den med.

Ja och så är det ju deklaration och bokslut, eller om det var tvärt om eller samma sak. Jag ska ta reda på det, oroar mig ett tag till för det tror jag, eller.

Snurrigt, visst så nu slutar jag.  Tack o  go´natt