Det blev rejält med pisk av Mollberg direkt på morgonen, inte vet jag vad som hände men svårt att inte ingripa. 

Timell skrek, krafsar sig på nosen, sätter sig långt från oss och ser alldeles fullständigt bedrövad ut. Min tolkning naturligtvis och då blir den ju så mänsklig, konstigt nog.  Jag tror dock att Mollberg vet bäst, han får nog fortsätta fostra den lille tyrannen, det blir nog bäst så.

Jag fortsätter att titta på kulturprogrammet "Rock of love" där Bret Michels från Poison ska försöka hitta den rätta, för tredje gången. Dom ska gilla musik, rocklivet, vara sexiga (naturligtvis), läckra, välklädda och vadmer, hmmm, smarta kanske.   

Undrar varför jag tittar på det skitprogrammet?

När jag kommer på något bra svar återkommer jag, eller ska man kalla det en ursäkt kanske.  

Sen, om vi återvänder till en något tilltufsad valp, kan jag väl säga att det inte tog så lång tid innan allt var på banan igen, som vanligt mao. Hopp, skutt, skäll osv.

Igår fick Timell ett "nygammalt" koppel, ett arv från "farbror" Fransson, för det är så att i Viksjö måste man gå i koppel.

Uppsträckt och lite stolt gick han mellan grabbarna och ibland slank det ut ett litet "voff" och alla vi som har hundar vet ju vad det betyder.

I den situationen då;

- Titta på mig, jag är stor och har ett riktigt koppel, visst är jag fin!! 

Han vände sig om och sa; eller hur matte, visst är jag duktig. Sen gick vi in och jobbade, vissa av oss då. Resten knaprade sk "tjurmuskel" och bara för att förtydliga det hela så gillar inte jag tjurmuskel, så det så.

Inatt får jag ta fullmånen till hjälp för att tänka lite. Får nog ta täcket och lägga mig i soffan och titta på någon gammal film eller dylikt. Igår ringde min bror och talade om att pappa närmade sig slutet och idag somnade han i lugnt och stilla. Jag kommer alltid att minnas min pappa med värme och glädje och mitt liv går vidare.