Sisådärja, nu är han med igen, sitter på min axel och tittar surt och ilsket på allt och alla. Det lilla goda "jaget" är inte med utan bara det "illaka, griniga jaget", så det är inte mitt eget fel att jag är sur, grinig, stridslysten och allmänt otrevlig utan det rår den lilla otrevliga gubben på min axel för, ingen gumma alltså.

Jag märkte inte riktigt när han kom fram, men när jag muttrande gick och bäddade rent i sängarna nu ikväll upptäckte jag att "he´s here", dessutom har jag ett åskochdundermoln hängande över huvudet, laddat ordentligt mao.

Varför kan man ju undra och det visst man ju inte. Går det bra att vara sur utan anledning tro??   

Får väl sprätta ner den där lille f..  

Förutom mitt dåliga humör som bara fanns där helt plötsligt är allt bra, livet leker, pengarna rasar in och våren står för dörren, inte.

Har börjat vakna på konstiga tider, typ 03.45 som igår???

KLARVAKEN var jag, och till slut fanns det bara en sak kvar att göra, jag steg upp.

Efter att ha skakat liv i doggsen tog vi en långpromenad, jag kan ju inte gå ut och gå ensam vid den tiden, vad ska grannarna tro?

Lagom till jag kom hem igen hade det dråsat ner några meter (ok, liten överdrift kanske) snö så då skottade jag. Snyggt och prydligt på min uppfart ska det vara! Först av alla i Skokloster kan jag nog med största säkerhet säga utan att ta i för mycket,

Maken undrade vad det var för fel på mig när han gick upp i vanlig normal tid. Ska undersöka detta tror jag, kanske....får se.

Imorgon ska jag vara glad igen har jag just bestämt, har ju lite roliga saker att se fram emot. Tack och lov att det finns hundutställningar.

Nu ska jag skutta ner i min nybäddade säng och nanna länge, åtminstone till normal tid, so to speak, det är i alla fall min förhoppning. Jag kan ju inte vara ute och ränna före fem varenda morgon, inte ens tuppeländet är ju vaken då. Until next time  

Ursäkte men jag måste öva lite på min utrikiska en aning.