Senaste inläggen

Av Yvonne - 4 januari 2010 22:21

Idag har vi jagat runt i Västerås efter mattor, köksmaskiner och telefoner. Trevligt och kallt, jag menar, handskarna åker på mellan bilen och affären, isch. Vi = maken och jag.

Och han har tagit semester den här veckan för att få vila och ta det lilla lugna. Vilket i pratiken betyder att jag driver honom ut och in i affärer, idag blev det då en köksmaskin så imorgon får det bli en vilodag. Jag är helnöjd för jag tror att jag gjort det perfekta valet.

Om det är så det får vi se så småningom, enligt utsago brukar jag stå och svära över grejor jag köpt som inte fungerar som jag vill. Kan absolut inte stämma, det kommer jag inte ihåg, tryckt på delete helt enkelt. Inte använder väl jag ett så ovårdat språk, nehej, det är helt fel  


På hemvägen mötte vi en bil som "varningsblinkade" vilket i min värld betyder "POLIS", oj var är dom, kör du för fort, osv.

Mitt i allt ropar min lagvigde, oj och svänger undan och jag ser en liten kropp mitt i vägen.

- Stanna, sätt på varningsblinkers, jag vill inte bli påkörd, hojtar jag och studsar ut i vägbanan och hämtar upp en liten and som absolut inte är i form, den orkar inte flyga ifrån mig, gör ett litet försök att ta sig bort men är för svag. Lille vän, jag vet att det egentligen är kört, men man lämnar inte en levande varelse skadad på vägen i kylan, det gör man bara inte, eller hur??

Jag plockar alltså upp den och hoppar in i bilen och beordrar mannen att köra till veterinären. Snälla du, säger mannen!! Sen diskuterar vi inte vidare om det, anden ligger med huvudet i min armhåla alldeles stilla, antingen är den död eller svårt chockskadad.

När vi kom fram till veterinären sa han att dom är för svaga och får inte tillräckligt med mat just nu.  Han visade hur jag skulle känna på honom och det fanns verkligen inte ett uns fett på den stackars kraken. Han lovade att ta hand om honom, vilket i praktiken betyder att anden har farit till gräsandshimlen. Bättre så än att någon kört på honom eller att han frusit ihjäl, nu blev pinan kortare.

Han fick iaf åka Porsche den sista milen i sitt liv, hur många gräsänder får det??

Sen undrar jag, hur många bilar tvingade jag att stanna, när jag rände runt där på vägen. Måste sett lite fånigt ut, f'låt så mycket alla.

Jaha, det var allt för idag. Den vita skiten forsätter att ligga som ett vackert täcke över Sverige, och jag måste nog köpa nya vantar. Varför gjorde jag inte det när jag var på Stadium, eller Intersport eller var jag nu var?? Sov sött och jag har inte anmält till Göteborg, farmors allt, Zlatan, får hålla flaggan högt. Puss och kram.

Av Yvonne - 3 januari 2010 23:13

Kom jag in i en kollegas rum som i sin tur talade i telefon med ytterligare en kollega i Kiruna.

Han frågade alltid, och då menar jag alltid, vad vi hade för väder i Stockholm. Det råkade just då vara en av dessa underbara dagar i maj så därför fick han en utförlig beskrivning om just det vackra varma vädret, nya vårkjolar, viktigt, viktigt, bara ben som skulle solas ordentligt under lunchen osv. När hon kommit så långt, sa kollegan i Kiruna på sin långsamma norrländska

- Jaha, vi fick två decimeter snö inatt.

- Oj, sa kollegan på kontoret, tänk så fantastiskt att det kan vara sån skillnad.

- Tycker du ja, svarade Kiruna!!


Det var ett tag sen, men jag lovar maj är snart här, häng kvar där Sussisarna, kämpa på. Tänk på att saker och ting bevaras bättre i kyla. 


Förutom denna sanna historia ur mitt liv, har jag idag köpt ett rosa underställ och har dessutom fått bekräftat av en bättre vetande att det kommer att fungera ypperligt. Mitt enda problem är att så fort som möjligt få på mig ytterkläderna så att ingen levande själ ser mig i denna utstyrsel. Kan tänka mig att rosa förstärker det spolformade, lönnfeta som man annars brukar dölja med fluffiga blusar och bylsiga tröjor. Spännande liv man lever.


Sen har jag åkt runt tillsammans med ett tiontusentals andra och kollat in lite mobiltelefoner, köksmaskiner och massagefotöljer.

Har inte bestämt mig för vad jag ska köpa först, men jag satt länge i fotöljen och funderade, jag lovar. Kram på er!!  


Av Yvonne - 2 januari 2010 17:01

Ja, för nu snöar det igen, verkar som att min önskan ska slå in och att jag får en kall och snöig vinter.

Brukar ofta träffa på en dam/tjej/tantiminålder som är ute och "powerwalkar", jag vet, förskräckliga ord men beskrivande. Hur som haver, hon är också ganska duktig på att prata så vi ventilerar åsikter längre eller kortare stunder, beror på vilken tid på dygnet vi träffas, vi går nämligen aldrig åt samma håll.

Men idag var vi oense, inte om vädret för det var ju bara så fantastiskt tyckte vi båda, men åsikterna gick isär när jag talade om hur länge jag ville ha vintern.

- Typ, januari, februari....

- Är du galen, januari räcker.

- Näe, absolut över sportlovsveckorna iaf, hade faktiskt tänkt säga mars dessutom.

Vi får se, jag har en bestämd känsla av att ingen kan göra något åt det. Bestämmandet ligger troligtvis på ett annat plan, dit vi inte når, hmmm. Jag har inte så goda kontakter ditåt, så jag låter det bli som det blir helt enkelt. Men det är ok om vi har vinter till påsk, sen vill jag ha vår.    

Idag tog jag med kameran på promenaden och som den halvdanna fotograf jag faktiskt är kan jag nog tycka att vissa av bilderna är ganska ok. Vackert ute varé och fördelarna med en kall och snöig vinter är ju att:

  • Man kan gräva fram vinterkläderna och traska ut och se ut som en Michelingubbe, ingen bryr sig.
  • Myggen är borta, jag lider inte speciellt mycket av dom men ändå.
  • Det är is på vägarna och dom flesta av oss förstår att farten måste sänkas, eller... tror jag iaf.
  • Bilen behöver inte tvättas så ofta
  • Hundarna drar inte in så mycket skit, det blir mest någon kvist eller två..
  • Man får sitta inne och glo på TV, har man dåligt samvete kan man skylla på kylan, eller att man är förkyld osv.
  • Man kan äta lite mer, eller varé inte så, kylan kräver lite mer fett. Annars fryser man ju.
  • Trots att mössan är ny, ser man fortfarande ut som en idiot. Ingen bryr sig.

Just nu är det vinter, tror inte att någon missat det, snart kommer ljusare och varmare tider. Men under tiden kommer jag att njuta av idaget. Kram och knyt halsduken ordentligt!!  


      

Av Yvonne - 31 december 2009 14:35

Årets sista dag och det snöar, härligt!

Hörde på TV imorse att det var för kallt för att kyla champanjen ute. Vilken tur att jag hörde det då, man får vara försiktig med de dyra dropparna i dessa tider. Förresten så står champanjen i kylskåpet sedan ett par dagar, den är nog lagom kall till hummern  

Annars inget nytt under solen, jag det lilla man nu ser av den. Ett litet försök att titta fram gjorde den imorse men det varade inte så länge, snön kom.


Har inte tänkt ut något nyårslöfte i år heller, man é ju perfekt som man é,   

skojar bara, trivs ganska bra med dom konstigheter jag utvecklat under årens lopp. Ni vet ju vad jag menar, för mycket prat, pladder och skratt.


Sen har jag en liten egenhet som jag vårdar ömt, nämlich (tyska  ) parfymer och lukta gott. Igår sprang jag in på Kicks och si på attan, 50 % på Kate Moss Velvet Hour. Kastade mig med dödsförakt över parfymen och body lotion, innan tjejen mitt emot kom underfund med vilket bra pris det var. Dessutom var det den sista förpackningen body lotion. Smilet när jag gick ut med påsen i hand kan jag, vet att jag ser ut som pissenisse som ätit vårens första fågel, nöjd mao. Ack ja, ibland är livet vänligt, fördetmesta. Nu slutar jag årets sista blogg, kramisar till er alla och.................


GOTT NYTT ÅR!!

 

    



Av Yvonne - 28 december 2009 23:38

Idag gick jag förbi en snögubbe av modell större, modell jättestörre faktiskt, så jag stannade och tog ett kort som blev så in i hoppsan dåligt så ni får tro mig på mitt ord helt enkelt. Men den var så jättefin, eller dom för det var faktiskt två. Det var en modell mindre så det var nog så att det var pappa- och barnsnögubbar. Jättefina hur som helst, länge sedan man gjorde en snögubbe, åratal sen, eller...?

Sen gick jag förbi en kille som stod i något sorts konstig ställning vid en brevlåda, och till min stora lycka förklarade varför, han höll på att tina låset för det hade frusit.

Skönt, att det finns flera som tycker att dom måste förklara allt för omvärlden. Så behövde jag inte känna mig så ensam om det menar jag.

Väl hemma igen, efter promenaden hittade jag ett erbjudande om att få köpa LivsEnergi för sisådär 1350 pengar, jag tänker inte nappa på det, den energin har jag redan, tycker jag självgod som man är.  

En del av den energin tänker jag använda för att planera lite utställningar.

Om sanningen ska fram fick jag lite panik idag när jag insåg att jag fortfarande inte bokat boende i Danmark till Världsutställningen. NU har jag det, yeeeeaah   

Ja, så var det visst Jönköping också och Borås, kan vara några fler också. Hmm, kanske behöver lite x:tra Livsenergi.

Näe, förresten det behöver jag inte alls. Jag har ju goda vänner till sånt, goda vänner som jag ser framemot att få umgås med under hundvåren och hundsommaren och hundhösten, puhh. Orkar ni?  Kram på er iaf, öronen får ni vila senare  

  

Av Yvonne - 27 december 2009 17:30

Inte för att skinkan blev den bästa jag gjort, fel på termometern kanske. Ja, strunt samma för jag fick en ny av sonen, termometer alltså.

Vet inte riktigt vad som hänt, det har gått "troll" i skinkan, förra året smakade den ingenting så den fick hundarna, glada blev dom naturligtvis, året innan smakade den gummi, färdigkokt så det kunde inte ha varit mitt fel. 

Fortsättning följer nästa jul - Berättesen om en skinka - av Y Kronstrand, fniss   

Men sillen blev jättebra, speciellt senapssillen, ABBA se upp, och laxmoussen ska vi bara inte tala om. Sen blev det ju en massa andra saker på julbordet som gör att man just nu inte är bara mätt utan PROPPMÄTT!!

Skulle man nu ändå känna en viss hunger eller bli lite småsugen kan man ju slänga i sig en knäck eller två, dom blev också jättegoda  eller choklad av diverse sorter och varianter, köpta dock, men ändå.

Annars var det faktiskt julgranen som skapade diverse problem, den skulle ju inhandlas från Bauhaus så att vi kunde få återbäring när vi kom tillbaka med den. Säger bara en sak, gudars...  


Tisdagens hemfärd från Västerås ägnade jag faktiskt åt att stanna lite överallt för att titta på granar. Undrade lite lätt varför jag inte tagit med en yxa, kunde lika gärna snott en i skogarna jag passerade, men fel skor på fötterna. Ska komma ihåg det till nästa år (också)

I Enköping stod en ensam herre av det mera välklädda slaget och försökte öppna den innätade (det heter så) granen med en nyckel, vilket gjorde att till och med jag förstod att han inte arbetade där. Han talade om att graneländet han försökte få ut kostade 420 spänn, tja ska jag betala så mycket vill jag ha assistans, fanns icke, så det blev ingen affär. Jag åkte till Bålsta judoklubb, hmm undrar om jag ska bli medlem?? Jag köper nämligen min gran där varje år, skulle ha åkt dit på en gång, lite soppapengar hade jag nog sparat. Nåja, det fanns fyra vanliga granar kvar, det fick bli en dansk kungsgran, alltså den dyrare, min vanliga tur, suck. Men den är jättefin, jag har gjort det i år igen. Ooooch, när jag slänger ut den kommer jag att tycka synd om den, för den kommer att vara för fin för att slängas  

Sen sa mannen en massa saker när belysningen skulle upp, men det upprepar jag inte här.

Julefriden vilar fortfarande över gröna huset i Skokloster, så det så.

Mina julklappar     

Av Yvonne - 21 december 2009 21:32

Ååååååh, jag har inte fått iväg några julkort än, hur kunde det hända. Jag som hade så mycket tid, eller inte kanske  

Dom flesta kort skickar jag iväg via e-mail, men ett antal gamla släktingar har ju ingen e-mail...eller ingen dator kanske man ska säga. Så julkorten måste gå med snigelpost = kommer inte fram till julafton. Det får gå ändå.

Idag gjorde jag Uppsala, löptränade mellan affärerna, jag hade lagt i för lite pengar i mätaren (eller vad den nu kallas) men lyckades trots det hinna shoppa ett par stövlar. Glad i hågen är jag  och så slipper jag frysa om fötterna, ska nog jaga ut på mellandagsrean och se om jag kan fynda lite till. Dom här råkade vara på rea redan nu, så då tjänade jag ju lite pengar, eller hur? Visst är det så det går till??  

Ack ja, nu ska jag försöka tillverka någon typ av julkort och skicka till alla jag känner, nära och kära. Ja och så till alla vänner också, förstås, annars är man rökt. Julafton på torsdag, va! Hmm, får nog rappa på lite nu och gå ut i köket och börja lägga in sill, koka knäck, sätta surdeg (ingen lustigkurrekommentar här tack så mycket!) och fixa julkortet då. Det blir till att gå upp och väcka tuppen imorgon också, mao.

Hej å hå!!

  

Av Yvonne - 20 december 2009 21:27

Vi pulsade iväg, doggisarna och jag på en promenad, som bara blev längre och längre.

Mitt tänk:

  • Går den korta och sen skottar jag snö, hemma, sen.
  • Mja, fortsätter en liten bit till
  • Hmm, fortsätter en liten bit till
  • Har jag kommit så här långt kan jag gå vidare en liten bit till
  • Jasså, Nyman tänker gå dit, då gör vi det, går en liten bit till, alltså

Det slutade med att vi gick den långlånga prommisen och sen kom jag hem till en nyskottad uppfart. Hjälpte till runt bilen, fast bara lite, sen stod jag på knä inne i duschen och värmde bort all is och snö som satt i benhår, under magen och  i skägget, på Hundarna alltså, inte på mig  . Gjorde inget, vi hade en sån mysig promenad och det är ju söndag och jag har huvudvärk. Vet inte varför, jag har inte gjort mig förtjänt av det faktiskt. Efter 3 alvedon och en massa färskpressad juice (mot mitt illamående) har jag gett upp och får acceptera det hela. Men hav förtröstan, jag överlever även detta, det är ju snart min favorithögtid och jag fullständigt äääääääääälskar julen.

Imorgon, är det dagen H för Handla julmat och julgran gubevars, maken har bestämt att i år blir det kungsgran från Bauhaus och då hoppas vi att det finns ett bra ex. kvar annars tar jag ett eget beslut, så det så.

Javisstja, glömde bort, just nu är jag faktiskt ogift. Fastnade med ringen när jag skulle stänga fönstret och skadade mig  ett, nä två sår faktiskt när jag tittar lite noggrannare. Hur som helst, fingret svullnade så pass så att jag var tvungen att ta av dom båda två (ringarna alltså), därmed är jag ogift ett tag. Men bara ett tag, tills det läkt, maken vet inte om det. Man vet ju aldrig vad han kan få för sig om han får reda på det. Nu ska jag pulsa vidare in i drömmarnas land, förhoppningsvis, och imorgon vaknar jag pigg och glad, och förhoppningsvis utan huvudvärk.

Förresten, nu blir det snart pudelvalpar hos L8, underbara små små bebisar med pälsar som ska klippas. Må bra är ni snälla!!!!  

  

Ovido - Quiz & Flashcards