Det kändes faktiskt lite konstigt att åka till jobbet, jag menar jag åker till jobbet, men ingen stämpelklocka ingen kaffeautomat. Jag kände mig alldeles speciell när jag kom inrullande med "minrosaväskanivet" och inte minst mina vänner "defyrbenta". Dom har varit med mig hela dagen, Mollberg muttrade när det blev lite för närgånget, han har ju 24-timmarsvakten, gu'bevars. Han måste få muttra, lite lågmält då förstås.

Så himla skönt när man vet att dom får följa med om det blir en lång dag, ingen press.

Pressen var nog på mina fingrar idag, både Midas och Molle var trimhundar och inte ett "jäkla" strå får klippas, får väl ta ett litet fingerbad. En liten skål med ljummet tvålvatten, fick jag göra när jag var och gjorde manikyr (fick i födelsedagspresent) och handen vilade på en liten kudde. Konstigt nog var det jäkligt skönt, ska nog göra det igen, så småningom.

Iaf, två trimhundar på raken, men trots det känns det fortfarande som det inte är riktigt på riktigt. Nästan så man förväntar sig att chefen ska ringa och undra var man håller hus. Men, det är ju jag numera, ska man kalla sig Vd kanske. Hade man varit karl så kanske man hade gjort det, men jag tror att det räcker med "hundfrissan". Det är gångbart och bra, eller visst  

Känner mig säker i det jag gör får man säga så? Skit samma det är jag som skriver och då bestämmer jag att det får jag. Det ska bli roligt och driva det här, och att jag dessutom ska finnas på två ställen känns lite roligt. Kan det var någon typ av genetiskt arv som gör att jag gillar att finnas på fler ställen, min pappa sa i sin krafts dagar att vi härstammade från diverse tattare (?) jag har aldrig tagit illa vid mig, kan tänkas att det finns ett uns sanning i det. Naturligtvis kommer sånt från min mors sida, inte hans observera även detta min fars ord, vem har inte hört sånt förr.

Nåja, volvon rullar mellan Viksjö (Jakobsberg) och Bålsta och det är hur skönt som helst att slippa köra hela vägen till stan som jag gjort de senast 25 åren, eller så..

Igår körde jag dock in i stan och sedan ut på andra sidan och hoppsan var det så länge sedan jag var ute där på södra sidan. Körde naturligtvis fel, för där jag kom ihåg att man skulle åka fanns inte riktigt kvar där jag åkte sist. Är ni med....nehej, där ser ni.

Nåja, van vid storstadstrafiken trasslar man sig vidare och så småningom rätt, för att köpa sitt hundbadkar som bars ut i bilen av en snäll och hjälpsam yngre man. Idag fick Molle inviga detsamma, badkaret alltså, svänger mig bara med lite fina formuleringar. Tänka sig, han uppskattade inte alls att vara först i badet i Viksjö. Om sanningen ska fram tyckte han inte alls om det och var duktigt sur när husse och matte kom. Ska fan gå till det här Spa't någemer, sa han. Såg det på rumpan, mycket vältrimmad rumpa på min ära.

Ojdå, hoppsan vilken lång historia det här blev. Trots snö och drivis, snart är det vår och jag tror nog att jag mår väldigt bra. Det känns så iaf. Så nu är det Fullt ös, med Hedenhös!!