Jag tänkte till i bilen, på väg från banken. Där har jag varit för att kolla om jag är miljonär nämligen, och det var jag inte. Konstigt, läser ju i tidningarna hur lätt det är, men jag är inte så bra på kortspel och poker då framför allt. Inget face alltså.

Tillbaka till tänket i bilen, så härligt för hundarna att få ligga ute i solskenet och knapra på märgben. Såg det framför mig, mina fina svarta och gubevars lite silvriga hundar på varsin fäll i snön. Vilken underbar och omtänksam matte dom har, man blir ju alldeles varm i hjärtat. Av självgodhet då förstås....  

Nu hade jag inte rådgjort med mina två utan började med att slänga in märgbenen för att tina dem lite snabbt i mikron, so far so good (ursäkta, lite internationell igen) sen plockade jag med mig "pippimaten" för att fylla på foderautomaten i trädet på vägen tillbaka efter att ha slängt in mina "gullhjärtan" i hagen. Vidare in för att hämta benen så där slafsigt goda som bara en vovve i solskenet kan uppskatta. Då hörde jag det: hä hä hä pust pust hä hä pust pust, jag vänder mig om och där kravlar mina båda i spåren jag lämnat efter mig i snödrivorna.

Mycket vänligt säger jag: men ni skulle ju ligga ute i solskenet och äta ben.

Mycket vänligt viftar dom på svansarna och säger: näe matte, vi ska ligga inne hos dig och äta ben.

Så fick det bli, men hur i hela, janivet, kom dom ut. Ja, att Nyman kommer ut det är ju ingen nyhet, men Mollberg.

Någon passerade och hade nog sina funderingar, där stod jag och gapskrattade och tittar på ingenting, det är ju snödrivor som skymmer. Då blev det jättekul igen, för mig då för jag såg ju den fundersamma minen. Nåja, det var inte första gången och säkert inte sista heller. Och, oss icke miljonärer emellan, vilken tur att vi har våra hundar som gör oss så glada. Dom är värda mer än miljonerna.. vi inte har.

Kram i   -skenet och lev ordentligt

Jag tror att dom flesta håller med när jag säger att det är lite jobbigt att bada hundar. Jag kommer ofta på det när jag krupit upp i någon "pysig" hörna för att läsa eller titta på någon bra film, eller brodera på något härligt ordspråk typ "tro inte på detta, för det är bara ljug". 

Då kommer alltid någon av hundarna och ska gossa in sig i knävecken eller någonstans i närheten. Då känner man på odören att det är time for a bath.

Mot badrummet!!!  

Jag hade bara tänkt ta en av dom den här gången, så jag skickade iväg den nybadade till husse i köket och började torka upp efter oss. Då ser jag Nyman stå vid tröskeln, lätt darrande:

- Gör det nu matte, jag vet att det är min tur!!

Sakta, sakta med hängande huvud och på darrande ben kom han in i badrummet, jag hade inte lagt ut någon order vill jag poängtera. Det slog mig just att badar jag den ena så badar jag den andra, typ alltid. Han försökte bara göra pinan lite kortare, stackars krake.

Som tröst gick vi ut och trimmade ett par timmar också, en halv sida ungefår. Förskräckligt vilken päls det hade blivit, kan de bero på kylan tro? Ja, för det kan väl inte vara så att jag legat på latsidan, eller troligtvis.

Sen blev det Film!!  Försökte sova lite i fotöljen men maken väckte mig hela tiden. Naturligtvis förnekade jag att jag sov, jag råkade bara blinka lite långsamt när han tittade på mig. Dessutom vet jag vad som låg i lådan, kom just på det. Imorgon är det måndag och nu gäller det att ligga i ordentligt med det mesta, för nästa helg är det fortbildningskurs för trimmare i Morgongåva. Den snöade in förra gången, men nu ska det väl bli av hoppas jag. Så kul, ska´re bli.

Tjingelong så länge, tills nästa gång när jag har nåt vettigt att berätta, ja eller hur!!

Ibland behöver man hjälp extremt mycket, jag menar av någon som kan hjälpa till när totalblockaden slår till. Så imorgon åker jag till Eva B B med mina papper och får hjälp och tänk vad allt blev så mycket lättare på en gång, pust!

Förutom det var det pudeldag i Hälla, jag fick göra iordning en hel pudel,  vilka underbara hundar. Sen att det är L8s 10-åriga och världsvana pudeldam som står som en staty underlättar en något valhänt nybörjare. Avslutar som vanligt med en kulinarisk upplevelse på McDonalds, med lite mysigt småprat. Det blir inte så mycket av den varan när fönar och klippmaskiner är igång, t.o.m jag blir tyst då. 

Tiden går fort när man har roligt och plötsligt är dagen slut, och lite mer snö ramlade ner från skyarna på vägen hem. Hav förtröstan det är iaf mycket ljusare nu och mina sommardäck till Volvon är i Malmö nu, idag alltså. Inte för att det är så bråttom med dom, faktiskt.

Har även gjort ett fruktlöst försök att få tag i en ny snöskyffel. Han log så vänligt mot mig inne på Rusta. Nähej, inga kvar!!  Jag har en snäll granne och jag har fått löfte att låna hennes så länge. Vi skottar ju aldrig samtidigt, och så lär det väl förbli eftersom vi ska samsas om en tv. Jag vet, skitdåligt skämt, men det var vad jag kom på just nu.

En gammal kollega sa till mig, du skriver precis som du pratar. Jag vet inte hur jag ska ta det, men eftersom jag är en mycket lat och slö person tar jag det positivt. Det krävs så mycket mer energi att vara negativ så det orkar jag inte med.

Nu ska jag ta en pulver (så sa min mormor) och hoppa i bingen! Tror att det mesta beror på för lite sömn, 4-5 timmar kanske är lite för lite, och huvudet känns lite sådär. Jag ska slappna av som nedanstående varelse.

Ha´re gott så länge  

Detta är ingen pudel by the way utan en otrimmad snuzzer!!

Inte så att jag direkt ångrar mina ord, jag tycker fortfarande om vintern. Men om man nu får önska sig något, är det då för mycket begärt att be den som bestämmer över knappen; Snö över Uppland, att ta det lilla lugna.

Jag är lite öm i ryggmuskulaturen, skyffeln är trasig och vinglar och så knakar det när jag tar i lite för mycket. I snöskyffeln då, inte min rygg. Dessutom är vallarna så höga så dom kommer inte att ha smält ner före midsommar.

Till råga på allt är dom förbankade snöskyfflarna slut i affärerna.

Förutom detta var jag tvungen att få ner lite snö från taket, det började se en aning farligt ut. Har sett på TV hur kul det ser ut när någon får en hel snödriva i skallen. Dvs skitkul när någon annan får det inte jag, och med tanke på hur överhänget såg ut insåg jag att det fanns vissa risker. Försökte hitta stegen, men den ligger fastfrusen och översnöad någonstans.

Mannen, på möte i Köpenhamn får följande sms:

-Var är stegen? Jag behöver den Nu....!

-Vad ska du göra? (maken)

-Jag måste upp och skotta av taket!

-Snälla du, man kan inte gå upp på taket utan att ha någon med sig. Du kan faktiskt ramla ner.

Hmm, jaha, tanken slog mig inte vid planeringen men det finns ett uns av sanning i den. Jag har ramlat förr!

Eller som en kär vän sa; han ser dig väl klättra upp i högklackat, kort kjol med spretande fingrar för att nagellacket ska torka. Förstår inte vad jag gör för intryck. (Lite sanning finns det där, men säg inget)

Skaffade iaf fram ett aluminiumrör sisådär 2m långt och sen gav jag mig i kast med snödrivorna på taket.

Fick fart på eländet, inget hamnade i skallen på mig och naglarna höll. Tack och lov får jag väl lov att säga, för går naglarna av är resten av veckan förstörd och det är ju bara tisdag.

Javisstja, maken ringde och undrade varför jag inte svarade när han ringde. Jag trimmade hund och hade inte varit uppe på taket. Litar han inte på mig tro??

Nåja, livet är bra skönt och trevligt, jag undrar om jag får upp dörren imorgon. Det snöar fortfarande, dock i lite lugnare takt.

Sov sött, imorgon gör jag en ängel  

För ganska många år sedan var vi på Pippiöarna vid den här årstiden. En morgon, eller rättare sagt förmiddag, överraskades jag med champange och toast med kaviar på sängen (det var inte Kalles, jag lovar).

Finns inget som gör mig så glad och snäll som champange och jag fullständigt älskar kaviar, även Kalles gu´bevars, men det passar inte så bra till just den drycken.

Nåväl, överraskad satte jag mig upp med diverse lovord och glädjeyttringar, avslutar med "gu´vaduärgullig" osv.

- Tja, jag har legat vaken och väntat på att något ska hända, men till slut får jag lov att gå upp och uppvakta mig själv. (Maken, torrt)

-??????? (Jag)

- Jag fyller år idag!!! (Maken torrt)

- Men fyller du inte den 28:e (Jag, lite undvikande, inställsamt)

- Jag har alltid fyllt den 26:e hittills. (Torrt, igen)

Osv osv, låt mig säga att den händelsen kommer fram då och då. Gärna på middagar och andra lite större händelser.Så får man stå/sitta där med skammen, nu är jag ju lite dålig på att skämmas men jag försöker så gott det går.

Tro det eller ej, men jag gjorde det igen, man tycker ju att det här är sånt som bara händer en gång, aldrig mer. Ja, eller hur....

I fredags åkte jag runt norra Stockholm och shoppade födelsedagspresenter, inhandlade delikatesser och goda drycker till firandet på lördagen.

Hade lite mycket omkring mig, så när han jag delar morgonblaskan med kom hem undrade jag om det var ok med falukorv till middag.

- Javisst...........fast jag hade ju tänkt mig något annat än falukorv till middag på min födelsedag.

Har man pokerface eller har man pokerface.....INTE!!!!

- Va, jäklar e´re idag du fyller år????

Maken räknade upp alla som ringt och grattat, svärmor, son, arbetskamrater. Ja, det var visst bara jag och chefen som inte hört av sig.

Jag bestämde mig snabbt för att anklaga sonen för att han inte ringt/sms:at och påmint mig. Tror dock inte att det godtas som någon ursäkt direkt och jag ökade nog på mina minuspoäng i protokollet. Visserligen försökte jag lindra det hele med en god fläskfile och massor av fjäsk, men får nog hålla mig på mattan ett bra tag framöver.

Nu ska jag lägga in larm i alla tänkbara mobiler, klockor, larmanordningar osv.

Tror inte jag gillar det där belåtna ansiktsuttrycket som jag måste leva med ett par månader framöver efter det här.

Varför i hela fridens da´r föddes jag så himla glömsk, och det blir väl inte bättre med åren.

Nu ska jag skotta snö, gumman Tö, hon är som bortblåst hon   

Vissa saker är väldigt enkla, man gör det utan att tänka och allt går bra. Sen finns det saker som är väldigt enkla, man gör det utan att tänka och det går inte alls bra. Jag har lite funderingar om var gränserna går och varför tänkte jag inte till, hur dum får man bli på en skala??

Jag tror att det mesta jag råkar ut för beror på ren och skär (varför heter det så) tanklöshet. Jag gör ofta samma sak om och om igen och frågan är, vaaarför??

I diskhon ligger en sked, bara en sked inget annat och den ligger precis som skedar ska, dvs som man lägger den när man dukar.

Då tycker man naturligtvis att man ska registrera detta och plocka ner skeden i diskmaskinen innan man spolar vattnet till en drickbar temperatur. Jag sätter alltid på vattnet på fullt ös, som i sin tur träffar skeden och sen sprutar vattnet över halva köket. ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅåh vad trött jag blir, varför lär jag mig aldrig. Det är inte sista gången jag gör det här, och jag blir så himla förb....d, på mig själv då förvisso!

Jag älskar avocado, finns det något mer gudomligt gott?? Jag använder avocadon i sallad, till guacamole och för att inte tala om den underbara kalla avocadosoppan, mmm säger bara det. Nyttigt är det också, har fortfarande kvar den där känslan från när man var liten. Kan det verkligen vara nyttigt när det är så gott. Men det är en annan historia.

Jag har under årens lopp blivit ganska skicklig på att ta mig in i avocadon, låt mig förklara hur man gör:

- Ta en lagom mogen avocado

- Sätt kniven i toppen och dela den. Det är här du upptäcker om du gett dig i kast med en kanske inte så mogen avocado. Men det är försent att ångra sig, fortsätt.

- Bänd isär halvorna och ta bort kärnan. Den gör du enklast genom att med ett snärtigt hugg med din kniv, helst en Sabatier el dyl, försöka träffa kärnan i mitten för att sen vrida runt och lyfta ur den.

- Försök att så smidigt som möjligt lirka bort kniven från ditt finger som du råkat hålla precis under. Låt bli att bloda ner frukten, eller vad man nu ska kalla skiten som du försöker öppna.

- Stoppa fingret under rinnande vatten medan du slänger eländet i soporna.

- Skit i guacamolen och gör en tomatsallad istället. Lättare att göra med en hand eftersom hacket i fingret fortfarnade dunkar och blöder.

Som sagt, var fanns hjärnan nu då??  

Jag dundrade in till soffan precis lagom för att hinna se Sveriges sista man gå i mål. Sen var det bara att gissa sig till om det var repris på nåt som jag missat eller var det realtid och ett guld till.

Fint såg det ut iaf och så var det ingen repris utan den gyllene verkligheten, faktiskt.

Har varit lite aktiv idag så jag har inte hunnit med att kolla så mycket på OS, men dom klarar sig tydligen väldans bra utan att jag sitter där och stirrar   Huvudsaken är att dom håvar in medaljer, skit samma om jag sitter där eller inte.

Hade en sån där mysig dag igen. Vaknade upp ur koman ganska tidigt och efter tredje anfallet från Nyman insåg jag att det kanske var så att någon behövde komma ut. Så var det, ute lyste solen, dock utan understöd av sommarvindar, dom dröjer vad jag förstår. Vi tog en rejäl promenad grabbarna Grus och jag, för sen skulle jag åka till Västerås för att fortsätta min fortbildning.

Eftersom det är så in i hoppsan halt, tuffade Volvon och jag något försiktigare än vi brukar hem till L8 för att kolla valpar, dricka kaffe och lösa världsproblemen, sen vidare till Hälla.

Innan dess var vi faktiskt ute med grabbarna i snön, dom stora riesengrabbarna fick en ordentlig genomkörare, hur vackert är det inte med stora hundar som springer så fort det bara går i snön, häftigt!! Gäller att ligga på ordentligt om man ska hänga med en skoter.

Sen fick jag träffa Berta, som skulle badas och klippas, supersöt blev hon. Efter sin makeover åkte hon hem för att se till att rottweilerkillarna hon bor ihop med hade skött sig, annars..!! Berta är en shi tzu och vet tydligen hur och var skåpet ska stå, ja så är hon ju tjej också. Say no more  

Just ja, höll på att glömma, idag har jag gått 11475 steg, vilket då enligt stegräknaren ska vara 10,674 m, och då har jag förbränt 3768 cal. Jag firade det hela genom att klämma i mig en QP meny (inga pommes) kaffe latte och 6st nöt creme, man måste ju ha en viss balans i tränadet och ätandet, eller hur???

Nu känns det som jag ska ta ett skutt ner i lopplådan och sova så där oförskämt bra som bara jag kan göra, detta enligt maken. Det vet jag inget om, jag sover ju  

    Det är ordentligt plogat och sandat på mina promenadstråk och det är ett elände tycker Mollberg. Med jämna mellanrum står han och håller upp en tass för rensning av sand och is. Så fort det är borta är det full fart framåt igen. Men när jag pratar med folk är dom så bekymrade för att mina hundar fryser så????

Jag fattade inte riktigt i början ända till en dam (modell äldre) talade om att hon sett hur jag stått och värmt tassarna på en av mina hundar.

Suck och stön, jag var ju tvungen att ta henne ur den villfarelsen och då såg hon lite besviken ut. Jag tror att jag åkte ner ett par hack som omhuldande matte, i hennes värld alltså.

Imorgon ska jag testa min "nya" stegräknare och se hur långt jag egentligen går på dagarna, kan vara lite kul för framtida skryt  , ni vet när någon stackare stolt talar om hur långt dom går om dagarna och jag klämmer till med...!!!

Nej, nu skojar jag bara, lite....det är för mitt eget välmående, måste orka med att springa runt i ringarna i sommar så jag ligger i hårdträning. Desstutom har jag ju en veteran som ska hållas i trim, så egentligen skulle väl han också ha en stegräknare, hmm, det var en tanke det.

Nu ska jag sätta mig och gå igenom lite fina, söta och gulliga valpbilder för 2010 års uppfödarregister. För jag har egentligen inte så mycket att skriva om idag, jag håller på att förbereda resten av mitt liv och tycker att det känns väldigt spännande, får se hur det blir. För blir det inte bra så har jag iaf testat!! Mer info så småningom.