Synd att jag inte har någon helikopter, det går ju så fort med dom har jag hört, lätta att parkera, bara att "flappa" ner på en någotsånär hyfsad plats Jag hade faktiskt lite ambitioner en gång för länge sedan, på att bli helikopterpilot. Men sen stack jag ut i världen och tiden gick, tror iofs att även ambitionerna ändrade riktning. Får  skylla mig själv helt enkelt, jag får fortsätta köra bil till Sunne. Undrar om man kan lifta med Svennis, jag skulle faktiskt kunna gå den sista biten, det är ju inte så långt men lite brant uppåt bara.

Befinner mig lite i efterjobbetkoma, livet är inte så roligt där just nu och jag har lite sviter när jag kommer hem, men vem har sagt att det ska vara lätt att leva hela tiden. Det gäller att gå vidare, förlita sig lite på familjen som finns där och mina underbara vänner och kollegor. Skönt att alla finns.

Igårkväll, bröt jag ihop och skrattade, skrattade och skrattade, det brukar vara så att jag gör någonting som är väldigt fånigt eller så, jag bryter ihop och pga skrattet kan jag inte tala om vad jag gjorde och hur kul jag tyckte att det var. Förstår ni?? Troligtvis inte,  min käre man står och funderar på hur han ska tackla saken på bästa sätt. Visst är det sant, det där ni vet att ett skratt förlänger livet, förlänger livet förresten, skit samma, men det blir ju en stund som är väldigt rolig.

Har ni kännt att hösten är här? Idag var det så klart och soligt att det gjorde ont i ögonen.

Någon sa, vilket jag tyckte var mycket klokt, att man älskar den årstiden man är född i (på) och jag tror det stämmer, iaf i mitt fall. Jag älskar hösten och kylan, den håller oss fräschare och vi åldras inte så fort, det vet ni väl. Saker och ting håller sig bättre i kylan, så även vi. Detta var en icke veteskaplig tanke, men jag tror på den och det kan man väl få göra.

Just nu spelar Sverige och Danmark, min man är alldeles tyst, undrar om jag ska gå ut och göra honom sällskap???

P.S

Jag höll på att skratta ihjäl mig, därför att jag stod så nära sängen att jag kom åt knappen som höjer huvudändan. Ja, en sån modern säng har jag, men det kom jag inte ihåg då. Stirrade rakt ut i ingenstans och undrade vad det var som lät, spökar det????Tittade länge, länge och, ja, sen bröt vi ihop. Skönt att skratta, det behöver jag nu.

Vi förresten, jag och mitt hjärnspöke kryp ihop i soffan nu, med ett glas gott vin och mys. Det tänker jag göra.

Man kan ju bara inte sluta så där, det är mycket kvar.

Försökte tänka lite på vad vi egentligen gjorde, om det fanns något rejält och konstruktivt, men jag tror inte att det var en så'n helg nu när jag tänker efter. 

Vi började röra på oss nästan samtidigt allihop, på lördagmorgon alltså. Största anledningen var nog att det lät nerifrån burar och hagar, gnisslande gäspningar, flappande öron, pip och lite gnäll. Dags att gå ut och äta frukost, hundfrukost menar jag då. Nåja, vi fick ju sova till halv nio, inte så tokigt, med tanke på att mina hundar går upp och ut på promenad vid 04.30 tre dagar i veckan. Det är alltså jag som väcker tuppen varje morgon!

Skriver jag att lördagen visade sig från sin allra bästa sida, ljuger jag ganska ordentligt, men vem bryr sig, regnjacka och blommiga stövlar var med i väskan. Efter hundpromenad i skogen och frukost för oss tvåbenta gav vi oss av till Sunne, som traditionen kräver, det är ju andra året vi är där nu

Kan inte fatta att det är så himla kul att gå i affärer, vi tittade på porslin, diskuterade Lena Linderholm, kollade servetter och ljusstakar.

Hmm, kommer inte ihåg om Maria gjorde slag i saken den här gången, köpte hon något? Vilket fantastiskt minne man har. Själv gjorde jag lite småinköp, typ måsteha grejor, spelar ingen roll egentligen, vi bara mös, heter det så, mysa, mös, musit, ha ha!!

I alla fall avslutade vi med lite fika på ett kafé, där man faktiskt serverade vanligt kaffe och tanten bakom disken gjorde en smörgås speciellt för mig, gnällfia, jag alltså. Hatar russin i brödet

Maria tände brasan igen när vi kom hem och efter att glasen fyllts på till all kökspersonal, kom vi igång med matlagning och prat, prat och lite mer prat.

Det är en sån där helg som man behöver då och då, totalt fri från krav och måsten, vi bara fanns där. Ja, om sanningen nu ska fram så fick ju någon resa sig ur soffan då och då för att peta in en ny pinne i brasan och en liten hemlis så här, jag var lite hes dagen efter, det gäller att inte vara tyst.

Jag kom på en sak till, eller jag har nog vetat det ett tag, men jag måste inse kalla fakta.... Jag är en usel fotograf, skitdålig helt enkelt, har ingen bra förklaring utan konstaterar bara att så är det, enkelt eller hur?

Livet går trots allt vidare och världen får klara sig, får väl tillföra något annat, oljud, kanske?

Maria, Susanne och Eva, tack för sällskapet och för att ni gjorde helgen till vad den blev, helt enkelt kanonhärlig.

Eva, det var jättekul att du hängde med och att Susanne och jag fick lära känna dig, efter allt vi hört om dig.

Det här gör vi om.

Vi startade lite försenat Susanne & jag, men ingen fara, ingen starttid att passa den här gången.

Vi gjorde ett mycket viktigt förstastopp i Hummelsta, kan det vara en av Sveriges största godisaffärer där tro. Vet inte men mycket godis finns det och man tappar lätt kontrollen. Alltså, vi fyllde på godisförrådet ordentligt båda två, sen vidare mot Karlskoga, där Maria och Eva väntade.

Jag talade om för Susanne, att nu när det är fint väder och solsken så borde man nog hålla farten eftersom man lätt kan träffa på någon polis som ställt sig i buskarna för att skjuta (laser, alltså).

Vi såg ingen och landande prydligt i Karlskoga centrum för lite inköp av div. våtvaror.

-Susanne: Tänk, jag tycker att alla här i Karlskoga ser ut som Maria. Det var inte så konstigt egentligen, för det var hon

Det var inte dagens första rågarv och inte det sista heller, kul var det.

Sunne, nästa!!!

Full fart på Toyotan, den mådde bra av att sträcka ut eftersom den bara går i Vallentuna i 60 km/tim, sa Susanne alltså. Jag tänkte till lite på den där polisen i busken, ja han med laserpistolen ni vet, men jag tvingade undan den tanken och så for vi raskt vidare. Sverige är fantastiskt, och Värmland är underbart, naturen badar i höstsol och det är så vackert så det gör ont i hjärtat. , ibland inser jag att det kan bli lite jolmigt när man ska beskriva känslor, men just nu har jag inget annat. Fick dessutom den stora äran att än en gång passera Svennis ägor, och vad säger man om den, nada, ingenting, för det är så himla vackert.

Lilla huset i Sunne är inte heller så dumt

Gulligt, där det ligger högt uppe med utsikt över vattnet, vågar inte gissa på vad sjön heter men återkommer med det, om jag kommer ihåg, lite senare kanske.

Lastade in hundar, oss själva och medan vi strukturerade och boade in oss, tände Maria en brasa i kaminen.

Finns det nå't bättre, rostbiff, potatissallad, grönsallad, vin och doften av en nytänd brasa. Funderade lite på det där, jag menar ordet brasa kan man ju få till om man inte passar sig. Tror jag klarade mig den här gången??

Fortsättning följer imorgon, nu dök det upp någon sån där "grejsomabsolutmåstegörasnu".

Idag var det ruggigt kallt om fingrarna när isen skulle skrapas bort från vindrutan, andra gången den här veckan. Sen fryser man som en liten gris och sätter på allt som kan få igång värmen, och så iväg till jobbet.

Väl där vill man inte gå ut för bilen är så varm och ute är det kallt, kallt, kallt. Om man ändå hade blivit taxichaffis. Fast, då hade man ju varit tvungen att hoppa ut för att hjälpa till med väskor, öppna dörrar, hålla i käppar mm. Eller har man slutat med det numer, tanken kom flygande bara. Tänk att få åka omkring i bilen hela tiden och lyssna på talböcker, nä det är nog inget för mig trots allt.

Imorgon måste Mollberg i badet och fixas till för sin resa till Sunne, tillsammans med syster Zmollie och Nymanfyman naturligtvis. Volvon ska transportera element från någonstans till lilla gröna huset, dvs mitt, så den får inte följa med den här gången, vi åker Toyota, yeah. Den har lite svagare motor säger Susanne, men vi har ju inte bråttom så det blir nog bra. Positivt tänkande, eller va?

På tal om tänkande, jag funderade på hur man blir i olika bilar och vad folk tänker när dom kör förbi, jag vet ju vad jag tänker, ibland då förstås 

Naturligtvis känner man sig lite annorlunda när man sitter i en ursnygg, läcker och ball bil, det är helt klart

Och, vad tänker då den som inte åker med utan bara tittar in i förbifarten från sin Volvo t.ex;

Wow, snygg bil, synd på ruggugglan som sitter där, eller??

Visst var den rolig, tanken alltså, för så är det väl inte. Får fundera vidare på detta ett tag. Snart stundar dagen S, som i Sunne. 

Lite ögongodis!!!

Skrapade is från vindrutan imorse och konstaterar kallt (ha ha) att nu är det dags, höst på riktigt och snart kommer väl de första snöflingorna singlande. Så kul förresten, jag måste ut och shoppa vinterstövlar, och kanske en jacka eller dylikt. Kanske ska sticka den där halsduken jag pratade om igår.

Nu har jag börjat "hjärntvätta" mig själv; måste köpa batterier till hundarnas halsband, måste köpa batterier osv.

Visserligen har dom reflexsele, men jag tycker det är lite mysigt när dom blinkar lite också där i mörkret. Jag själv går omkring i SKK's jacka med reflexväst där det står CREW på ryggen, tänkte inte på det (mannens gamla avlagda) men å andra sidan tillhör jag ju crew på Rotevägen i Skokloster, det finns ett ok matställe där, i mitt kök alltså.

Vår nya hallmöbel togs i besittning ganska snabb, dvs Nyman gillade pallen med den mjuka dynan och så finns det stöd för huvudet, så bra allt blev. Dammsuger som en galning så att det inte ska bli för smutsigt, den är ju vit, nästan då. För någon vecka sedan upptäckte han jag delar morgontidningen med att någon, läs Nyman, har flyttat upp på det lilla bordet. Bra utsikt där, tydligen, farsan Mollberg får ligga på pallen med den nu något lite mer gråvitaktiga dynan.

Ja, sen kan jag väl fundera lite på varför inte jag upptäcker sådana saker, går som en halvblind höna genom livet. Kanske ska ta mig en tur till optikern, det var ett tag sen nu.

Blev en kortis idag, ha en skön kväll imorgon väntar nya utmaningar.

Har funderat lite på det här med handarbete, jag tycker faktiskt att det är kul, när man har tid alltså. Förstår inte riktigt var den har tagit vägen  (tiden alltså) för jag har aldrig något överskott av den längre. Men till vintern tänker jag sitta framför TV:n och sticka, har lite påbörjade projekt som jag nog måste göra klart.

Men det var inte det jag skulle komma till, utan virkning. Så här ser jag det:

Stickar man blir det oftast något ganska snyggt, t.ex tröja, en läcker halsduk, man kan faktiskt tillverka div. braatthagrejor som dessutom är ganska ok.

Är man lite händig kan man dessutom sy lite gardiner, eller något lapptäcke osv.

Ja, och så var det då virkning, och då undrar jag lite lätt, varför virkar man så fåniga grejor. Satt och bläddrade i någon tidning där det fanns mönster på sadelskydd (till cykel alltså). Den var virkad i klara färger och mitt bak satt det en ros!!!!!! Men hallåååå, säger jag bara, vem i helskutta vill cykla omkring med en lila ros i röven. Hur snyggt är det på en skala, jag saknar vokabulär.

Sen kunde man också förfärdiga små fodral till sina medicinburkar och, hör och häpna, till blomkrukorna. Är det nå't fel på ytterkrukor och hur ser det ut när man har vattnat så det runnit över ett par gånger ????

Inget fel på virkandet direkt, men finns det inget bättre, grytlappar t.ex

Ja, det var dagens fundering och jag undrar lite stilla om Anna Anka har något att säga om detta?

Under tiden handarbetar jag vidare med Mollbergs & Nymans pälsar, idag fick Nyman bada och lite trim blev det också. Tror inte att han uppskattade det så värst mycket, han gjorde ett bra försök att tassa ut så försiktigt som det bara gick, måste vila på gräsmattan först faktiskt.

Tisdag, onsdag och torsdag to go!! Sen Sunnehelg, yeaaah!!

Idag blåste det full storm och inte så varmt var det heller, jag hade äntligen rätt klädsel för en längre promenad. Det är ju så att förr eller senare prickar man ju rätt, om man kör med samma klädsel förstås. Det gör inte jag, försöker då och då vara lite snobbig, vet inte riktigt hur jag lyckas för jag möter sällan någon därute i bushen.

Ett annat problem idag var ju blåsten och då är det så jobbigt att ringa, eftersom den man pratar med inte hör ett dugg, så det blev till att vara tyst en hel timme+lite till. Ja, pratar visserligen lite med grabbarna men dom är inte så intresserade, dom springer ju runt och läser "Naturbladet".

Så jag gick faktiskt och funderade på alla gånger man inte gör riktigt rätt, eller inte säger riktigt rätt och hur tokigt det faktiskt kan bli ibland eller jämt. Hur tänkte jag då, eller hur i hela faderuttan kunde jag göra så. Nu är det ju så att det nästan, inte jämt, men nästan alltid blir roligt. Så jag gick där och fnissade för mig själv medan jag vandrade min mil på Upplandsleden.

Ska köpa mig en stegräknare tänkte jag, skulle vara kul att se hur långt man hinner på en vecka. Sen börjar jag min träning på gymmet igen, det tar alltid lång tid att peppa mig tillbaka till maskinerna. Det brukar vara dags när min axel ger sig till känna och nu har jag dessutom "trumpetat" ut det här också, att man aldrig kan hålla sig.

Men som alltid när vi traskar där blir jag så himla glad över att jag får ha dom, mina grabbar, vad gjorde jag utan dom. Suttit framför TV:n och blivit fet, dessutom hade jag inte gjort allt det roliga som hör hundlivet till och inte träffat alla goda, trevliga och roliga vänner.

Nu blev det väl så bra som det någonsin kan blir, idag iaf. Jag tror jag slutar här och hoppar ner i lopplådan som någon skrev i Facebook (inte jag).

Så var det fredag igen, gör inget, jag tänker sova, eller var det så att jag tänkte men det blev inte så. Vem i hela fridens da'r kan sova av ett gäng illaluktande pussar som dessutom kittlas. Kikar upp och ser två som kollar ner, hej matte, va' kul att du är vaken, så kul var'e väl inte, egentligen

Som alla andra gånger är det bara att inse att det berömda slaget är förlorat, men en ledig dag tillsammans med hundarna är inte helt fel. Vi börjar lite lojt med fruktost, jag lägger ner lite tid på den och sitter framför TV:n och njuter, killarna har kissat och jagat upp grannens katt i ett träd så allt är frid och fröjd. Sen tar vi långa rundan, härlig dag och jag har för mycket kläder på, svettas som en gris, men blir för kall när jag tar av mig. Som vanligt mao, alltid fel kläder på, hur man än bär sig åt. Men jag njuter av min prommis och det gör hundarna också, och medan dom fräser runt och sniffar och nosar ringer jag en vän för att störa och höra hur det är... Nu fick jag till det

Vi ska till Sunne nästa helg, hoppsan vad tiden rinner iväg, är det redan dags. Jag blir så glad, tänk en hel helg tillsammans med tjejerna, god mat, gott vin, ett gäng hundar och kanske lite fint väder eller...?

Strunt samma, blir det kallt och vått har vi brasa inomhus, och vin.. Det är så fantastiskt vackert där, jag älskar verkligen Sunne och vår årliga helg där. Låter som vi har gjort det en herrans massa år, det är andra året, men vi kanske får till det så det blir en herrans massa år så småningom. Ska göra vad jag kan.

Förra året satt vi ute i solen och pratade och drack vin, helt plötsligt upptäckte jag att vi satt och trimmade, vet inte hur det gick till. Kan det vara ett beteende tro?

Imorgon måste jag göra en uppdatering av mitt kylskåp, det är tomt!! Tänka sig, hur gick det till?

Jag sover på saken, till nästa gång, ha ett bra liv!