Nu har jag legat på latsidan ett tag, eller rättare sagt, det har jag inte. Men ibland drabbas jag av, antidata. Men har friskat till mig, så nu sätter jag fart igen.

I fredags åkte jag iväg till Örebro var det meningen för att vara med på cirkelutbildning steg I, som av olika anledningar hamnade i Karlskoga istället. Samtidigt passade jag på att kolla in Nymans valpar och barnbarn, dom senare hade hunnit bli 3 veckor och alla vet ju hur gossiga dom är i den åldern. Första fasta födan serverades och fastän man sett det hundratals gånger så är det så himla gulligt. Jamän ni vet:

- Va é de´här, sniff, sniff, vingel, vingel, halk, halk ååå så gott det är, kladd, kladd.

Blir så varm i hjärtat när jag sitter och tittar. Gu´domligt helt enkelt  

Känner i skrivande stund att någon står och stirrar på mig, det är den här jaghållerpåattsvältaihjäl-blicken. Den blicken bryr jag mig inte om än, maten är på gång....

Som sagt, den andra kullen tillhörde råttstadiet dvs bara några dagar gamla. Mamman stirrade på mig hela tiden, den blicken betydde; 

- Du vet väl vems dom är, jag håller ögonen på dig, glöm inte det.

Jag uppförde mig, det ska man göra. Är så nyfiken på hur dom kommer att utvecklas. Jag har mycket valpkullar runt mig och därför blir det mycket att göra. Åka runt och riktigt gotta sig i hundvalpar, bäst att passa på för vips är dom stora och flyttar hemifrån. Dom små änglarna, som sen kommer att kissa och bajsa inne ett par vändor, äta upp mattfransar och skor. Kräva att få sova i soffan på kvällarna och i sängen på nätterna så att man själv inte kan sova. Ni vet väl, man vaknar av att man själv ligger längst ut på kanten och vippar medan världens minsta lilla valp har brett ut sig tvärs över sängen och sover gott med tassarna i vädret, ack ja. Vad gör man inte för de små liven, men saker och ting ordnar upp sig vad det lider. Det finns ju ett kök med varma gossiga korgar med varma gossiga filtar att bädda med, ska ta ett snack med mina båda.

Nu väntar promenad ute i kölden, har inte tröttnat än. Det får vara vinter ett tag till för min del.   Ha det så länge!!

Inga bra bilder blev det på valparna, glömde kameran och telefonen är urusel, ja, plus den som håller i den förstås!!

Han skulle slå en bearnaise, på "Halv åtta hos mig", kul sa vi och planterade oss framför TV:n. Alltid spännande med bearnaise, den kan ju skära sig (fast den går att laga) och det borde ju bli lite nervöst med en kameragubbe i hasorna vad man än tar sig för, bearnaise är en konst.

Tro mig, men jag blev lite förvånad när han slängde ner smör, ägg, lök i en kastrull, ställde den på spisen och sa; nu får den stå så här.

Vad hände med att vispa upp äggulorn till fluff och sen strila ner smöret i en tunn fin jämn stråle!!

Jag kan slå bearnaise (sant, god till och med) har jag missat något, kan man göra såsen på något modernare sätt som jag inte har hört talas om förut. Jag är alltid mottaglig för nya saker, man har välan ett posivt sinne.

För en som är uppvuxen på blodpudding, makaronilåda, blodpudding, pitepalt, blodpudding, stekt falukorv, blodpudding, köttsoppa med klimp, blodpudding och korvkaka. En stilla undran, vem uppfann denna vidriga rätt; KORVKAKA!!!!?????

Innehåll; korngryn, russin, stekt lever och ägg, ingredienserna geggas ihop och hälls i ugnsfast form, in i ugnen och för att göra saken ännu värre, serveras med lingon, gärna rårörda så att det blir riktigt beskt och hemskt.

Så länge jag lever kommer jag aldrig någonsin att närma mig något så äckligt, jag grinade och hulkade mig igenom middagen. Det hände gu´bevars att jag blev inskickad i mitt rum med mjölkglaset och tallrik med tillsägelse att inte komma ut förrän maten var uppäten. Det gick ju naturligtvis i ett huj, ja ut genom fönstret då, eller senare i papperskorgen eller någon annanstans så inte grannen kunde klaga. Va i all sin dar spelar det för roll med lite korvkaka på fönstren...

När jag blev större och starkare kom jag inte hem till middag, så enkelt så.

Sen till en annan ganska viktig detalj, tycker jag.....korven, var tog den vägen? Heter det korvkaka så ska det väl finnas korv med, eller..?

Numer bestämmer jag, mat ska avnjutas inte tvingas ner.

Ja, nu kom jag bort från ämnet lite, men back to "kalla fakta", äggen ska vispas fluffigt, smöret ska strilas ner i en jämn stråle. Inget slarv för då blir det ingen bearnaise, ja det blev det inte förresten. Den skar sig, i TV, isch!!

P.S

Det hände faktiskt att jag tröttnade på blodpuddingen och tog den ur kylskåpet och hystade ner den till hunden, ett stycke St Bernhard som glad i hågen glufsade i sig allt på en nanosekund.

Mmmm, jag vet mat, men vad gör man? Behöver jag säga att den maträtten inte heller serveras i Gröna huset i Skokloster.    DS

Imorgon styrs Volvon mot Örebro, rapport kommer. Tjingeling

Som vanligt hittade jag inte telefonen i tid, speciellt inte så här dags, dvs morgon. Den slutade ringa innan jag kom fram.  Virrar alltid iväg åt fel håll i vårt jättehus (skämt), letar i fel fickor, tittar under fel tidningar osv. Tacka vet jag den gamla goda tiden när telefonen satt fast i väggen (inte, men det lät bra). Men jag är glad när jag svarar, tror jag.

Var lite kaxig igår kväll när jag ringde på syrrans svarare och sa; 

Ring, när du är på väg till jobbet imorgon, vilket som vanligt betyder att jag inte tänkte. Hon åker inte till jobbet kl 10 precis...fast morgonstund...

Nåja, promenaden började tidigare idag, bra för benmuskler också eftersom vissa bitar av promenaden inte var plogad så det var bara att pulsa på, i rask takt förstås, då får man ut något av den, promenaden då alltså.

Gick förbi några andra hundpromenerare som tog det lite lugnare, dom skrattade och sa;

ååå vilken fart du har, ja dig hinner man inte med.

Tackade i mitt stilla sinne för dom orden, det hindrade mig från att lägga mig ner och avlida bakom nästa kurva. Skittrött, benen värkte och jag var sjöblöt. Det var bara att spänsta hem duscha och kollapsa i soffan, för det ser ju ingen  

När jag har vilat mig ett par timmar ska jag skotta undan snön, men inte just nu, lite senare, tror jag kanske.

Jag klagar inte, är fortfarande jätteglad att vi har snö, och den är fortfarande vit och fin eftersom det inte har töat. Lite mycket "hundskit" på vägarna kanske eftersom det är för djup snö i dikena. Det stör mig inte så mycket för det är utanför villaområdet. Själv har jag utvecklat en lite snygg spark, cirkus 2 dm under själva högen och förpassar på det viset högen ut i skogen. Man bör dock se sig för en aning, kan finnas saker i vägen som gör att man måste halta en bit på den vidare promenaden. Det här med IQ fiskpinnesyndromet igen.

Nu sitter jag här och väntar på nyheter, om det blir några valpar hos Maria och Lotta. Då får jag åka runt och pussa på valpar, hos Lotta finns det ju pudelvalpar också, mmm så gossigt.

Som jag sa till min jobbcoach (tjusig titel va?) igår. Hundar gör mig glad och jag vill absolut inte vara utan dem, så är det.

Det första jag såg när jag stegade in till Lotta i Hälla var Bellas nuärdetväldigtsyndommig-uppsyn.

Hon hade en klick schampoo mitt på huvudet, som dessutom doftade!!!

Ni vet väl skillnaden? Själv blev jag tillrättavisad en gång när jag sa fel. Ja, en av dom få gångerna jag sa fel då (fan tro´t, ha ha  )

Jo, så här är det alltså;

• Luktar illa!
• Doftar gott!

Tror att det var någon rödnaglad Donna av det fisförnämare slaget bakom någon parfymdisk som upplyste mig om det, eller någon annan...

Nåja, Bella hur som helst, blev badad och fööööönad, herrejesses va´vi fönade. Bearded collie, meeen så ren och fin hon blev. Och jag lärde mig nåt nytt, inte rufsa/skrubba runt i en bearded colliepäls, bara krama ur. Tänka sig och det kunde jag nog förstå när jag tänkte till, faktiskt.

Sen kom Bella, hon skulle badas, fönas och klippas. Fyra månade storpudel och envis som synden. Med sisådär femminuters mellanrum bestämde hon sig för att nu jäklar ska jag inte vara med, så då skrek hon. Tyvärr var det ingen som lyssnade och när matte kom, satte hon sig med ryggen mot Lotta och mig.

Förresten, jag skrev inte fel, hon hette också Bella, poppis namn.

Under hemvägen bröt det ut, hade känt att det var på gång, men man försöker ju hålla tillbaka så mycket det bara går. Men migrän är migrän, tack å hej, 3-dagars, och då är det inte orientering jag talar om.

Vilken fasa att köra hem i mörkret med alla ljus från mötande bilar i ett. Skar som knivar, vägen mellan Enköping och Västerås är ju ordentligt trafikerad den tiden på dagen/kvällen. Jättejobbigt!

Mådde duktigt illa när jag kom hem och släpade mig in till maken som satt i mysbelysning, väntade med mat och ett glas vin. Fredagsmys ni vet, det blev det inte.

Hela lördagen gick åt pipsvängen, låg helt utslagen och gick miste om min efterlängtade hundprommis med tjejerna. Suck, men jag tuggade i mig lite av mitt nybakade bröd jag skulle bjuda på, alltid nå´t.

Men, hav förtröstan, jag överlevde även denna gång, måste jag berätta. Jag är på gång, imorse var det nästan bra, förutom att jag är öm i hela skallen.

Imorgon ska jag göra massor hade jag tänkt, undrar om jag kommer att hinna med allt. Jag gör ett försök iaf. Kramisar på er  

Julgranen ska ut, jag bestämde mig när jag råkade komma för nära, sisådär en meter eller så. Det bara razzlar mot parketten, suck.

Fick sällskap under arbetet av en vän som ringde och pratade en stund, under tiden plockade jag fram stora lådan fullt med tomma kartonger, julpyntslådan alltså.

Är det någon som har samma problem som jag; var tar en del kulor vägen??

Jag hänger upp dom och jag vet att hundarna inte tar något från granen, jag har ingen katt (dom kan man inte riktigt lita på), och granen har inte vält. Trots det fattas det, jag förstår ingenting. Måhända är det samma mystiska figur som smyger in och tar strumpor ur tvättmaskinen så att det bara kommer ut en fastän man lagt in två  

Ja, när jag hade strippat granen på resterande kulor och glitter, så fanns det inte så mycket barr kvar, allt låg på golvet och trots att jag faktiskt var lite smart och sopade upp det mesta så fick jag byta påse i dammsugaren, isch jag tycker inte om att göra det, egentligen tycker jag inte om att dammsuga alls. Är ganska duktig på att undvika det faktiskt, fråga maken får ni höra, nej gör inte det förresten.

 Så nu ligger min stackars nakna gran ute på baksidan. Jag har lovat att jag ska släpa ner den till risochkvisthögen vi har längst ner på tomten , får se när jag orkar har ju så mycket att göra just nu 

På lördag kommer Åsa och Sophie hit med hundarna, vi ska gå ut på långpromenad med hundgänget, ser jag fram emot. Tänker nog dra med dom på den långlånga, he he!

   Jag brukar skämta om det här med "lagom", ett något diffust uttryck men ett väldigt bra ord. Jag menar; det här att man får frågan när man ska köpa t.ex skinka i delikatessen; hur vill du ha dina skivor? Jag svarar alltid, utan att tänka förstås: Lagom tack! Bra svar  (IQ fiskpinne!!)

Idag skulle jag göra ganska mycket, hade jag tänkt. Inköpslistan låg färdigskriven 1 km lång cirkus, pystuben till Soda Streamern skulle bytas, kupongerna (mm, har så´na) låg under bilnyckeln, allt väl förberett. Det var nästan så att kläderna låg i "tapåordning" i hallen, ni vet först strumporna, trosorna, bh:n osv. Ha, nu blev jag lite fånig, ursäkta  men jag såg just mig själv stå vid ytterdörren med kläderna i fel ordning, fniss. Dock inte dom rosa kalsongerna, dom får bara vara med när jag ska gå fortfort på promenad med doggsen. 

Men istället började telefonen ringa, ville jag förnya min glasförsäkring, sen ringde jag och sen ringde det igen och jag ringde tillbaka eller vidare eller hitådit, ja ni vet. Timmarna fladdrar iväg väldans fort när man pratar i telefon, sen tog batteriet helt plötsligt slut, vilket betyder att hundarna fick vänta med promenaden för jag kan inte gå iväg utan telefonen. Den måste laddas  jag kan inte gå utan den, tänk om nå´n ringer, och jag inte svarar. Kan missa något väldigt viktigt, hemska tider, eller så vrickar jag foten och måste hämtas. Man vet aldrig, jag är helt övertygad om att har jag inte telefonen med så händer det något. Förstår inte hur jag klarade mig förr, utan telefonen. Inge´lagom där heller alltså.

Ack ja, timmarna stack iväg och jag fick inget gjort, julgranen klarar sig ett par dagar till och jag får handla imorgon istället. Säkert bättre att handla på tisdagar istället för på måndagar, kan det vara så att det är lagom bra påfyllt efter helgen i affären, eller lagom lite folk så jag slipper trängas. Förvirrad, ja en aning och om jag tänker till lite nu, så inser jag att det är dags att säga go´natt och sluta  Imorgon börjar en ny härlig lagom förvirrad dag, suss gott!!

Jag vet, repris, men den är go´

Jag drömde lite otäcka drömmar inatt, eller imorse rättare sagt. Hade tryck över brösten och tänkte medan jag jobbade mig upp ur sömnen; att nu är det kört, nu har jag fått hjärtsnörp, tittar ju på "Sjukhuset" i veckorna och där lär man sig en del, bl.a vanliga symtomer för kvinnor osv, det har jag lagt på minnet. Hypokondriker, eller??

Nåja,  hjärtsnörpen visade sig ha illaluktande skägg och stod med två tassar på mitt bröst därav trycket.

- Äntligen, är du medveten om att jag håller på att svälta ihjäl, sa den obarmhärtiga blicken, dvs Nymans.

Det är inte så mycket att göra, går inte jag upp börjar han bearbeta husse, som inte är lika hjärtlig som jag på morgonen. Jag hasade mig alltså upp ställde mat på svällning, ja hundarnas alltså. Min egen föredrar jag att lägga lite mer energi på, dvs koka tevatten, pressa apelsiner, koka ägg och bre mackor. Men innan dess bör man ju öppna dörren och  med glad och pigg röst säga; kila ut och kissa, promenaden tar vi sen, och sen titta ner på två mycket förvånade hundar som tittar tillbaka och säger:

-E´ru klok eller, gå ut själv. (Lite kallt var´re)

Inget ut och kissa alltså, vi sov en stund till framför TV:n. Hmm, borde nog ha köpt en större soffa.

På promenaden senare mötte vi en tjej med snöskyffel över axeln, roliga jag tänkte; ha ha har hon skottat fjärden eller???

Inte hela, men en bit hade hon faktiskt skottat. Bilen hade frusit ihop och barnen blev jätteledsna för dom skulle åka skridskor, sina nya. Har man en handlingskraftig mamma så har man, så det blev en liten skridskobana bredvid bryggan. Skam den som ger sig, och min skämtiga kommentar kom av sig.

Tänkte inte ta den långlånga promenaden, men solen sken och det var så underbart så jag bara gick och gick och gick. På sluttampen började Mollberg få isklumpar i tassarna, inte så farligt tar bort dom och sen är det bra. Är man dvärgschnauzer är man tuff, eller hur? Vi kom hem efter 1 ½ timme och då serverades grisöra i köket för dom 4-benta, jag har inte kommit underfund med tjusningen av just den kulinariska anrättningen det är precis nätt och jämt att jag vill ta i eländet. Det tillhör faktiskt bland det äckligare jag gör, tar i grisöron alltså. Är inte så förtjust i gris, tänker alltid på när jag blev jagad av en gris på landet. Alla skrattade och sa att hon var sååå snäll, hon fick ju gå lös, men jag visste bättre, ett stort monster som sa grymt, oink, nöff eller vad dom nu säger, men hon jagar små flickor som just hade fått sitt lördagsgodis. Snacka om trauma!!

Skönt att man blivit stor och själv bestämmer vilken storlek man ska ha på sina monster.  Tjingeling och ha det bra!!  

Ack ja, häromdagen var det då den lilla anden, och sen gick jag gå in som stödperson  till en husse med två hanhundar han inte riktigt hade kontroll på dom slogs ordentligt med varandra, husse i mitten förstås.

Alltså, jag frågade först om han ville ha hjälp, och det vill han ju så jag tog den ena och släpade över honom till andra sidan av vägen.

Nyman skuttade runt runt:

  Matte, matte ska´ru ha hjälp, ska jag ta honom i benet, det bakersta.

  Jag kan det matte, säg bara till (hopp, hopp, skutt, skutt)

  Suck!! (och häng med huvudet när matte säger nej)

Herregud, tänk vad fel ett hundägande kan bli när man inte ser till sig själv utan väljer en ras som är helt fel, dessa två uppfostrar sina snälla men totalmesiga hussar. säger som en väninna sa en gång, dom ska nog inte ens ha ett marsvin. Nåja, det blir inte mitt problem, för en av hundarna kom en gång farande nerför backen och skulle sätta mig och de mina på plats, trodde han, haa!!! Smärtsamt blev det, för själen alltså lite annorstädes också faktiskt (fina ord man slänger sig med, hoppas dom blir rätt också  )

Idag träffade jag på en tjej (i min ålder, tjej alltså) med en glad och slynglig flatte.

Dom tränade och hon undrade om jag kunde ställa upp som "elaka tanten" om den glada flatteflickan fick för sig att sticka.

Det kunde jag och det gjorde hon, smet alltså.

Ur flattedagboken den 6 januari 2010:

Jag menade inget illa, men jag skulle bara leka lite med killarna därborta, kommer strax viftade jag till matte!!!

Men isch, så pinsamt det blev, det stod någon i vägen så jag försökte springa om på ena sidan, men det gick inte... då tar vi  på andra då, usch, det gick inte heller, och nu börjar hon bete sig farligt också.

Vet ni, då anföll männskan, hon lät inte alls snäll, bäst att slänga sig på rygg snabbt som ögat.

Tack för hjälpen sa matte till den där, vadååå, såg hon inte hur jag blev behandlad. Kan vi skynda oss härifrån nu, tack så mycket.

Hälsningar en tilltufsad flattetjej

Jag har inte gett något nyårslöfte, det gör jag aldrig. Men.....man kanske inte skulle lägga sig i så mycket. Får se hur det går.

Vädrerleksrapporten idag, väldans varmt - 10 bara.

Tjingeling och ha det bra, nu ska jag bara ta en liten kortis med hundarna och då kan väl inget hända, eller?