Min soffa alltså...

En ung trevlig man kom inbackande precis när jag börjat dammsuga, så jag hörde naturligtvis ingenting.

Hundarna var i vägen men det var ingen fara sa han när jag bad om ursäkt, han i sin tur bad om ursäkt för att han var sen, och då sa jag att det gjorde absolut ingenting alls, för jag hade ju som sagt börjat dammsuga.

När maken kom hem provsatt han och sa; hmm den är inte så mjuk.

Jag; näe men den är snygg, eller hur?

Vi enades om att den var snygg, tyget hade en bra kvalitet och färgen är snygg. Svart med lite inslag av brunt och grönt, sånt ger liv åt tyget och ett mjukare intryck, sa säljaren.

Som, by the way glömt bort att beställa min TV-bänk så den kommer inte förrän om 10 dagar. Innan jag hann hetsa upp mig talade han om att han klantat sig, bad om ursäkt och kör naturligtvis ut den till Shoemonastery utan kostnad. Ja, så var det löst, måste ut och shoppa lite kuddar nu, sådana som är snygga, tål hundkrafs och inte får fula fläckar av ev. blött skägg. Inget lätt liv man lever.

- Ingen av hundarna har varit uppe i soffan än, sa jag stolt till en nyss hemkommen man.

- Nähä, men nu ligger dom där båda två, sa mannen.

Undrar om jag har valt färgen efter hundarna trots allt, kan jag verkligen ha blivit så knäpp?? Jag gick och hämtade kameran.

Idag har vi firat makens faster, hon har tillbringat 90 år på den här planeten, lite imponerande tycker jag, bestämde för att det ska jag också göra, kan bli kul (ler). Men för att vara på den säkra sidan tänker jag fortsätta att leva här och nu, inte vänta.

För att kunna delta i firandet togs "The Car" ut på en dryg 50-milatur (råkade skriva 20 först), solen sken och jag älskar att åka bil i det vädret. Vi lever i ett vackert land, så säger jag var vi än är, men det är så sant.

Någonstans före Linköping fick vi sällskap av Corvette som gjorde allt för att hetsa till tävling bland alla lördagsbilister.

Såååååååå töntigt, halvgammal gråhårig och bitter, han fick fräsa iväg ensam i sin plastbil.

På hemvägen körde vi förbi ett par Volvo T-gul tror jag dom kallas, en av dom körde upp  och hetsade, lyckades också, felet var bara att han inte hängde med, ååååååååååååh så dåligt.

Volvo använder man ju när man ska packa in barn, hundar, kassar, ryggsäckar, mattor, hundburar och annat smått och gott, inte låtsas att man har en formel 1, heerre gud!!!!!

Jag har mao haft en bra och händelserik dag, förutom att jag inte vann 211 000 kr på Sommarkrysset, var det verkligen inte min tur nu?

Nästa helg åker vi till Höganäs och Sofiero, Mollberg Nyman och jag, Nyman är med som sällskapspojke.

- Felix & Carro, tack till er som åkte hem och släppte ut mina odjur, samt åt upp älgfärsbiffarna:-) så jag slapp.

- Tack älskling för en mysig dag, du är bäst!

- Evert, förlåt jag tror jag glömde krama dig hejdå, men det gör jag nu. Kram!!

- Maria, nästa gång får du följa med så vi får ses. Det var ett år sen sist. Kram till dig med.

Först en vacker bild från släktträffen, eller hur, och så sån där "före ovädretbild", på väg från Märsta, min bror sa att det var OK att vingla lite eftersom det var så vackert. Hmmmm

Idag har jag lekt fotomodell, på riktigt faktiskt. Kan man inte tro och jag kommer nog inte att göra om det, men kul vare´.

Syrran gjorde det i Göteborg, rekommenderade mig och när dom ringde kunde jag inte säga nej, man måste våga lite ibland.

Blev sminkad i mina favoritfärger och sen kom fotografen.

Jag fick stå framför en fläkt som kallades "Carola" (undrar varför), luta mig mot väggen, sitta snyggt på en stol, titta över axeln (och hålla in valkarna)osv. En del av poserna (heter det så) var mindre bra såg jag senare, fniss eller snarare gapskratt!

Men, believe it or not (briljerar igen) en del bilder blev riktigt bra, det hade jag inte väntat mig, glatt överraskad faktiskt.

Kan jag ha missat en karriär som modell för sisådär 25 år se'n.

Vi kanske kan visa upp oss riktigt glassigt i ringarna framöver Mollberg och jag, nu när även jag har lärt mig att uppföra mig med lite stil, eller..??

Har fått lite tips om nya böcker att läsa, tack för det.

Imorgon, en ny dag att se fram emot.

.. jag har förflyttat mig från "uschnuärsommarenslutigen-perioden" till "åhvadunderbarhöstenär-perioden".

Som vanligt finner man sig i det och inrättar sig efter kalla fakta, hmm.

Vad ska man annars göra undrar jag, gå och hänga sig i närmsta enbuske kanske. Men det går ju inte för då får jag inte vara med och längta efter nästa sommar. Sen har vi ju lite roliga utställningar kvar, och vi måste ju gå ut i skogen och leta efter trattisar för dom är ju på gång nu. Dessutom har jag lovat mina syskon att vi ska samla ihop oss (hur nu det ska gå till) och träffas med respektive, sen är det nog en massa andra saker som jag också måste göra.

Ja, så det går inte an att hänga sig nu inte, och om sanningen ska fram gillar jag årstiderna det är bara det att det skulle vara kul med lite mer jämvikt i det hela dvs ett par månader sommar till + lite fler veckor semester.

Känner att jag inte är ensam om det önskemålet, tror att det är fler som kan tänka sig lite mer semester.

Syrran, det här handlade jag medan du och jag löste världsfrågor och inrikespolitiken i Chile, puss!!

..och kära vänner ha en bra fortsättning på livet, så känner jag idag, efter en promenad i skogen, en vända till Arbetsförmedlingen (tvunget) och en massa besök här och där på väg hem:-)

Oops, förlåt, så pinsamt.

Skulle bara prova mattes nya tulpanstövlar.

Stod i köket och fixade lite när jag hörde att någon av mindre storlek gråta och ropa på mamma, jag antog att mamma var på ingående.

Det var hon inte för det blev mer och mer desperat där ute.

-Är det ingen som äger den där ungen, undrade jag, hoppade i ett par skor (ganska snygga faktiskt) för att kolla. Ute på gatan hittade jag ett stycke barn som tjuter och en cykel i diket.

-Lilla gubben, har du slagit dig?

-Näääääääee, svarade det snoriga och rödgråtna barnet.

-Varför gråter du då, frågvisa jag.

-Linus har åkt ifrån mig och jag vill att min mamma ska komma, wäääääeeee!!!

-Men du, mamma hör inte dig härifrån, säger glädjedödaren dvs jag.

-Va, det snoriga och rödgråtna barnet tystnar.

-Hon kan inte höra dig, du är för långt borta från erat hus. Hoppa upp på cykeln och åk hem igen. Duktig pojke!!

Snabbt som ögat hoppar han upp på cykeln och far iväg, när jag nästan är inne hör jag, wäääääeeeeee, maaaaaaaaaaamma!

Dom är för söta dom små liven, det är lite svårt att tänka sig att om ett par år är även han jättelång, har 47 i skor, finnar i pannan och en skrovlig röst.

Men idag fick min granne trösta sin ledsna, snoriga Emil som inte slagit sig utan bara var arg för att Linus åkt ifrån honom. Undrar vilken av dom det var, det finns nämligen 3 st Linus på min lilla gatstump.

Jag tycker det är ganska skönt att du inte kräver någon cykel säger jag till Mollberg som suttit i lugn och ro och tittat på.

Väl inne igen såg jag till att det blev inbakad lammfilé med kantarellstuvning och sallad till middag. Det var faktiskt inte fel.

Imorgon är det måndag och jag är ledig.

Tog mig en litentripp igår, till Örebro eller Klockhammar eller var var jag.

Hade en jättetrevlig kväll tillsammans med Västeråsgänget, Örebro/Karlskoga/Nora-gänget och Skoklostergänget (det var väl jag då).

Maria Borg (VD) hade med sig en affenvalp som var det mest bedårande jag sett på länge, liten, gullig och med ett j---a humör. Måste erkänna att man kan bli lite full i skratt när man ser någon som är så liten, har uppnäsa, små pyttetänder som man visar medan man morrar ordentligt, typ lejon, vad tror man om det.

Vi åt gott, skrattade mycket och diskuterade hundar, hundar och hundar. Det ger mycket att umgås med vänner, kan vi göra om det här tjejer, jag blir så glad. Jag kan faktiskt försöka prata lite mindre, tyngdpunkt på lite.

Lyssnade klart på Arne Dahl på hemvägen, det fattades något på slutet, hoppas att förklaringen kommer i någon annan bok av honom. Det brukar göra det.

Räknade ut att jag gjort en tripp på ca 40 mil för att inspektera Annelie's hus. Det är ju bara ett stenkast och så lång tid tar det faktiskt inte att köra, fast jag läser inte så bra på skyltarna.

Hon har lagt ner mycket arbete och det har blivit fantastiskt fint, skulle lätt kunna bo där.

Har mycket tankar i huvudet just nu, ibland måste man ta beslut. Jag är bra på sånt, det  brukar bli rätt för mig och det är ju det som räknas.

Ser fram emot ett par lediga dagar, ska gräva ut runt rosorna, trimma hund, mysa och mysa. Vi har några veckor kvar till Höganäs och Helsingborg, det gäller att pälsen är lika fin som på Lida och Vallentuna, vi talar om Mollberg alltså.

Tror att jag bör vila lite och sova, jag kan börja med att läsa ett kapitel på min tyska bok, jag kommer att somna snabbt som ögat.

Tack och hej, och ha en härlig helg

Jag älskar hösten, och någonstans vaknar mina instinkter. Snart är det vinter och här ska samlas. Jag är helt övertygad om att jag på något vis är besläktad med ekorren, eller om jag varit en i ett tidigare liv.

Varje morgon, ja nästan då, fräser jag iväg med god fart till stan och jobbet. Nåja, fräser och fräser, jag vill påpeka att det glunkas i buskarna om att det finns poliser som ser till att fräsandet inte tar för stora propotioner så jag håller mig inom ramarna, bäst så. Bilresan in till stan, Stockholm i mitt fall, tar ca 1 timme. Resan tillbaka hem tar ca 3 timmar, jag förstår att vissa funderar och jag ska förklara, så här är det. Farten och stäckan är densamma, men på hemresan åker jag in till diverse kylskåp, uthus och lador där man kan köpa sådant som man behöver, till vintern då.

Första stoppet är hos Aina (har nämt henne förut) hos henne köper man ägg, potatis och lamm (lite senare på hösten).

Sen åker jag vidare till "Tomatgubben" som säljer tomater då givetvis, och gurka, rädisor, squash, krondill bl.a mm.

Sist men inte minst, "Kål-Kalle" och där köper jag just nu bondbönor, vaxbönor, gröna bönor, lök (gul och röd), purjolök, persilja, dill, morötter, broccoli inte att förglömma och så lite blommor om man skulle känna för det.

Det är så mysigt med närodlad mat och sen känns det lite pittoreskt att fräsa runt (nu är jag där igen) och samla för vintern. Det är just det jag gör, rensar, spritsar, förväller och fryser in. Känner mig attans så nyttig och vet med säkerhet att vi inte kommer att svälta ihjäl den här hösten heller tack vare mig.

Betalar gör jag ordentligt i kakburken som står utställd, skulle inte komma på tanken att stjäla. Jag är ärlig jag, det är väl ett drag som jag inte har gemensamt med ekorren, den lille boven.

Kram och hej!!