På min eftermiddagsprommis med hundarna hör jag; hallå hallå, du, va' heter du nu igen?

Det var Linus1 med Linus2, Linus3, Lukas och Emil, undrar vad dom gjort för ont som inte fått heta Linus. Kan iofs bero på att dom är bröder med Linus1 och Linus2 eller hur det nu var.

Sen måste vi diskutera var hundarna ska bajsa, varför måste dom gå i skogen och det viktigaste, var är bilen nu och brukar hundarna åka i bilen.

 Bilen=Porschen och jag förklarar att den snart kommer hem men att den är ute och åker just nu?????

- Jaha, kommer den snart

- Ja, det gör den

- Då väntar vi här, på bilen och så ställer dom sig med snyggt mitt i vägen med cyklar och gu' vet vad

Gör det ni säger jag som slipper undan, det är inte lätt att komma undan ett gäng  5-6 åringar. Det finns mycket som ska redas ut.

Får se om maken lyckas fräsa in i garaget fort nog, slita åt sig grejorna och kasta sig in i huset innan dom hunnit fram. Spännande, men det kan gå

Kramar & sov sött, ett kapitel till på min deckare (den tyska ni vet, galet, vilket jäkla idé) hur knäpp får man bli??

En vän ringde och berättade om konstiga ljud dom hört i skogen under en promenad i densamma, skogen menar jag alltså. En av hundarna fanns någonstans därute där det även prasslade och lät konstigt, samt att hunden skällde på ett annorlunda sätt. Hon frågar mig: vet du hur björnar låter egentligen, höll nästan på att testa ett rytande men kom på att det är väl inte björnar som ryter, brölar inte dom??

Detta frågar hon en stockholmare som föddes med högklackade skor, va

Det var då jag kom ihåg det där som jag inte riktigt kan släppa, fastän det är 100 år se'n.

Min kompis och jag fick åka upp till hennes moster och morbror i Härjedalen en sommar. Jag var som vanligt väldigt trött på mina föräldrar och den här gången släppte dom mig. Vad kunde jag hitta på uppe i fjällen långt ifrån ära och redlighet (hmm, svårt ord)

Nåväl, fäbovallen låg vackert vid en myr ganska högt över havet tror jag mig minnas. Träden var i alla fall inget att hänga sig i och så fanns där en gammal moppe som vi fick flänga runt på. Det fanns naturligtvis ett dass, inget ovanligt eller hur, men dasset saknade dörr så där satt man och tittade ut medan man gjorde vad man skulle. Helt ok eftersom vi var i den åldern då man går på dass tillsammans.

Till saken hör att min kompis moster talade om att det gick en björn runt i närheten så därför lockade man hem korna varje kväll. Den hade försökt ta sig in i lagårn, sa hon och visade oss på rivmärken på dörren och på väggen. Vete tusan om hon drog en vals eller, men så var det och kossorna tog vi hem varje kväll.

Till saken, en sen sommarnatt satt vi och filosoferade ute på dasset när någon av oss kom på; vad gör vi om björnen kommer när vi sitter här utan dörr som vi kan stänga... 

Tja, den enda vägen ut är ju genom hålet ner i... Naturligtvis fnittrade vi så in i bänken så vi faktiskt höll på att trilla ner på riktigt. Men tänk om björnen kommit, jag skrattar fortfarande, tänk va kul lite skitprat är.

Vi såg aldrig till björnen, den satt väl på rumpan någonstans i skogen och kollade in mig när jag körde omkull med moppen. Det var ett kul sommarlov iaf.

Kram på er och sov söttska läsa vidare i min tyska deckare.

   Men strunt samma, det vettiga kommer i små doser mitt i allt annat icke vettigt, om man så säger.

Känner mig lite slak idag, för i lördags fick jag det här årets värsta migränanfall, jag hoppas iaf att det var årets värsta, för det där vill jag inte göra om.

Där satt jag och maken vid köksbordet och skulle mysa, solen sken (lös höll jag på att skriva, finns det ett sånt ord?) vitt vin i glasen, hummer och ostpaj på tallriken, mmm eller hur.

Tur att det var hummer för annars hade jag inte fått i mig något, men sen var det tack och go'natt, dvs att jag ska sova i soffan för jag vill absolut inte ligga i sängen och ha tråkigt. Snälla du, säger min omtänksamme man, du mår mycket bättre om du lägger dig i sängen och försöker sova. Jag vägrar, jag ska lyssna på "vaddetnuärpåTV", tror att jag kan vara en nog så besvärlig sjukling när jag tänker till, isch! Min migrän hänger i sisådär tre dagar och jag tycker förfärligt synd om mig själv. Nåja, nu är det bra så nu pratar vi inte mer om det. Men hummer är så gott så att jag bara dööööööööööör och det blir förfärligt god soppa av den också om man nu vill försöka med det.

Ja just det, TV-bänken kom idag och chaffisen fick vänta tills jag skurit upp paketet och kollat att den verkligen var svart. Förlåt mig, det var han som fick den stor äran att skära upp och sen inspekterade jag. Det var ju så att den skulle komma samtidigt som soffan men si det gjorde den inte, och när jag satte lite press på säljaren kröp det fram att han glömt beställa den, men då bjuder jag naturligtvis på utkörning sa han glatt.

Det är klart att du gör, sa jag precis lika glatt, hade inte förväntat mig något annat. Ska gå ner och kolla på någon typ av kompensation. Men det vet han inte om än. 

Ha' det så länge

   Det är ju så att när helgen är slut och man genomlidit diverse saker så står man där vid bilen, på parkeringen med aparmar efter allt dragande, flyttande osv. Då behövs det inte så många glosor förrän man skrattar sig fördärvad,åt något vad det nu var. Det var knappt att vi orkade packa bilen, vi lastade in och upptäckte att vi glömt att tältet måste in först så då var det bara att lasta ut igen osv. Nåja, till slut var vi klara, kunde säga bye bye och styra kosan norrut, men först McDonalds, för ingen av oss orkade kliva ur bilen för att äta. Och, jag har 67 mil hem (cirkus) känns lite sisådär faktiskt.

Efter hamburgare och glass åkte vi vidare mot Karlskoga, någonstans på vägen stannade vi för att städa av vindrutan från alla mygglik och fylla på mer spolarvätska. Ska det vara så svårt att hålla sig ur vägen istället för att ligga insmetad och förstöra utsikten, har varit med om detta förr. Lite kaffe och godis blev det också och om jag inte missminner mig tror jag att Maria betalade godiset och jag åt upp detops.

Väl i Karlskoga lastade vi ur (igen) och jag pussade min gullegris (Zlatan) han är så go' mitt lillhjärta, Mollberg och Nyman vräkte ut sig i buren och jag hade bara 21 mil  hem. Hade lovat maken dyrt och heligt att jag inte skulle köra om jag var för trött, självklart inte och jag var inte trött när jag åkte. Bilen gick på cruise, hundarna sov och jag lyssnade på Liza Marklund-deckare, i skrivande stund kommer jag inte ihåg titeln men den är bra, lite sövande dock. In på ny mack för att köpa kaffe, dricka och godis, ja och så måsta man ju gå på ett "ställevisst" och så vidare ut i den svenska natten(det lät bra det där, va?).

Allt detta kaffe- och vattendrickande gör sig förr eller senare påmind och mellan Hummelsta och Enköping tappade jag kontrollen (nästan) och insåg att jag måste stanna bilen och gå ut i naturen. Betänk att jag satt och lyssnade på deckare och som alla vet finns det våldtäktsmän och mördare lite här och där i buskarna, för att inte tala om spöken, jag vet jag lyssnar ju på talböcker. Valet blir dock ganska enkelt eller hur? Stanna bilskrället (förlåt Volvon, inte illa menat) och gå ut eller pinka i sätet, välj!! Jag stannade bilen och skuttade ut, vet inte riktigt hur jag ska beskriva det hela men det hör inte hemma på Stureplan iaf. Då dyker det helt plötsligt upp en massa bilar (eller fyra) och jag undrar varför, jag har inte mött en enda bil på de senaste 10 milen, skutt in i bilen för att låtsas att man läser karta eller något annat. Ut igen, nu har nöden ingen lag längre, det får komma hur många bilar som helst, här sitter jag och sitter och sitter och sitter. När jag är klar märker jag att jag är väldigt varm och blöt om högra foten som jag satt ner i ett hål, som nu är fullt av, ja ni vet vad. Så det blir till att skutta, skaka, ta av skon och hoppa in i bilen igen, lovar det är inte heller något för Stureplan, jag vet, been there, done that. Det är skönt att det inte fanns några skallerormar i Hummelsta, jag kunde ju ha trampat på någon

I Enköping går jag in och köper korv, ler mot poliserna som står och undrar vad det där är, alltså jag, sen kör jag hem. Vi har haft en underbart rolig helg jag och grabbarna, vi mår bra av att få göra så här då och då. Men det är nog med äventyr nu, imorgon måste jag städa bilen och gnugga bort resterande mygg- och insektslik från min bil.

Ha ett fortsatt bra liv och sov gott

Jo, jag skrev ju att vi blev utan frukost, tanten/värdinnan hade bättre saker för sig så där på morgonkvisten, som att sova t.ex Vi som badar och fönar hundar och oss själva också gubevars, kommer nästan alltid lite sent till frukost. Bra vana just den dagen faktiskt, de andra tjejerna som var färdiga före oss kom tillbaka med info om att huset var tyst, köket tomt, inget framdukat. Vid kontroll visade det sig att även kylskåpet var tomt och tyst, det enda som inte var tomt var kaffebryggaren den var full med kaffesump och mögel. Ingen frukost mao.

Som tur var fanns nybryggt kaffe och mackor på utställningsplatsen och i ett rosa tält tillsammans med goda vänner och vackert väder, lugnade känslorna ner sig en aning. Klart, det blir ju en rolig historia och dra till vintern vid middagsbordet, och så placerade sig Mollberg i veteran-Bis:et så lite nöjd med dagen får man ju vara.

Efter en pizza på stan, åkte vi hemåt för att reda ut den ekonomiska situationen med värdinnan, tänk vad tanken på lite pengar kan göra. Hon var uppe och nykter, tack för det, men hade hon inte varit det hade hon banne mig inte fått några pengar. Hon la in charmoffensiven och talade till Maria, typ; jag ser ett ljus runt dig, något åt det hållet. Jag tänkte, lilla du, det där är fel taktik, det enda du kan göra för att rädda ditt skinn är att reducera priset ordentligt. Lyssnade sen till Marias föredrag och nickade instämmande både här och där. Fanns absolut ingen anledning att lägga sig i, hon skötte det alldeles utmärkt själv.

Dagen efter packade vi bilen, vinkade ajöken till Höganäs, inget mer B & B för mig, och åkte vidare till Sofiero. Det hade regnat hela natten och inte var det speciellt varmt heller. Men till min stora lycka hade någon parkerat kaffevagnen cirkus 4 meter från vårt tält. Jag drack kaffe latte till frukostmackan, sen drack jag för att jag ville, för att värma mig, för att fördriva tiden osv osv. Det finns hur många ursäkter som helst när det gäller en kaffe latte. Där gick man väl upp ett kilo eller så.

Tänk jag tror att det är Mariavurpornas år just nu, hann precis lagom vända mig om för att se Maria B, Velvet Dandys göra en riktig KalleAnkavurpa i ringen. Kollade att hon inte slagit sig fördärvad sen gav jag henne 9.5 i poäng, tyckte inte att hon synkat benen ordentligt i upphoppet, hon får jobba lite med den saken helt enkelt.

Mollberg fick gå in och känna på gräset i stora ringen, jag är nöjd ändå, han var på jättegott humör och visade sig skitfint. På utvägen plåtade vi hundarna bland blommor och blader tills batteriet i kameran tog slut.

Sen får jag faktiskt inte glömma tala om att farmors vovve Kaspelix Lay Your Hands On Me "Zlatan" blev R-BH och vi är så stolta, så måste jag faktiskt skicka ett grattis till Ulla och Sofia för Turbo Bir och placerad i BIG.et (f'låt kommer inte ihåg vilken placering det blev just i skrivande stund) Kramis

Mot slutet av dagen blev dock farfar Mollberg väldigt trött på sin sonson och lille Zlatan blev så ledsen så öronen hängde. Blev tvungen att pussa lite, vet inte om det uppskattades men gossigt var det.

Time to say goodbye (ha, tur att jag inte sjöng) men nu är det dags att ta sin skönhetslur och som alla förstår måste den bli låååååååång.

Tack alla vänner för en jättetrevlig helg framför allt Maria, Ulla, Sofia, Johan, Chottis, Malin och voffisarna.

Det finns lite mer att berätta, men det får vi ta en annan dag.

så stod hon där, i dörren och tittade på oss, hon tog faktiskt en ganska god stund på sig för att få upp dörren. Det rasslade och skrapade medan hon talade om för oss att vi skulle vänta, vänta.

Värdinnan, en fredagkväll, och låt mig säga utan att överdriva det allra minsta: en ganska full sådan, eller på dojjan, överförfriskad, sketrak, allmänt på sniskan. Make a choice, pick one, whatever (nu är jag där igen)

-Flickor, jag är inte riktigt klok, jag är verkligen inte riktigt klok!! Hon lutade sig ut genom dörren och skrek; Henke Laarsson, Henke Laaaaaaaarsson och in kom en stor,gul katt, Henke Larsson alltså.

Vi hade blivit förvarnade för ungefär 2 mil innan att allt inte stod riktigt rätt till, men vad göra, det löser sig. Vilket

det iofs gjorde men vilken tid det tog och...ja

Det började med att hon letade fram ett antal nycklar som hon vinglade iväg med fram till en dörr och försökte öppna, det gick inte alls eftersom hon stoppat nyckeln i dörrspringan och sa; vänta vänta...

Rummet gick inte att öppna, inte ens när vi satt in nyckeln rätt dvs i nyckelhålet. Rummet var redan uthyrt och gästen i fråga hade nyckeln i fickan, tur för henne.

För nästa rum hon försökte öppna hade redan gäster som slängt grejor som tillhörde gästen som hyrt rummet någon timme tidigare och var ute och åt en bit före sängdags. Hänger ni med, gör ni inte det har ni min förståelse, rörigt var ordet.

Tanten fortsatte att vingla runt och leta efter nycklar som förhoppningsvis skulle passa i någon dörr. Maria ringde

för att försöka reda ut situationen soo to speak, jag kan inte riktigt komma ihåg vad jag gjorde, tror inte att jag gjorde så himla mycket mer än att sucka och tala om att jag var trött och ville sova. Kände lite lätt att jag inom en snar framtid kommer att "lacka ur" men det behövdes inte den här gången. En aning tacksam för det faktiskt

Tanten hittade några nycklar till "svarta huset" tvärs över gatan och där fick vi till slut vårt rum.

Det där med "Bed & Breakfast" stämde inte alls, tanten sov ruset av sig, vi fick åka till utställningen med tomma magar, och var nöjda över att vi inte behövde spendera natten i bilen. Den var "knökfull" så det räckte. 

Resten av gänget samlade ihop sig hos oss och vi gjorde som vanligt, pussade på hundar, pratade utställning och javisstja, vi drack nog lite vin också.

Inte så mycket som tanten, dock!!

Mer om detta kommer imorgon, det är dags att sova, sängen i Höganäs var dessutom för hård

Jag utsätter mig för det här igen och igen, gratis är det inte och massor med jobb innan...

Man nervösplockar i veckor på den hunden som för tillfället är med på utställningarna, vid TV:n, i köket, ute på solstolen (ha ha, nu var jag rolig, men..). Maken blir lite less och påpekar att vi faktiskt är inne i huset och där trimmas inga hundar. Så rätt så, men jag kom inte ihåg, f´låt

Man planerar kläder för div. olika sorters väder, bara det. Jag som har ett elände varenda morgon när jag ska klä på mig. Packar hundväskan (lite lättare faktiskt), och sen ut i bilen med trimbord, väskor, vagnar, burarna osv osv.

Ringde nu ikväll och skulle avboka rummet på Scandic i Helsingborg, har ordnat billigare boende. Tur för mig, för det var felbokat. Kul om vi dundrat in med väskor, hundar mm bara för att upptäcka att det inte fanns något rum till oss, hoppsan sa! (nu pratar vi inte mer om de')

Förresten, klockan är mycket och jag har inte hunnit med någonting av det där än..

Har ju hela natten på mig, men imorgon, då bär det av till Helsingborg. Jag har aldrig ställt ut där förr, men jag har varit där massor av gånger. Arbetade ju på Trafikrestauranger en gång i tiden, i min vilda ungdom.

Men, det får bli en annan gång.

Ha de' gott, sov sött, tjingling och håll tummarna

Hur kunde jag, ååååh, jag har gjort fel, må gudarna vara mig nådig så jag inte får all världens olycka i huvudet.

Ja, eller hur man nu skriver, tänkte jag skulle vara lite dramatiskt.

Saken är den, jag skrev ju min soffa och min TV-bänk, det skulle naturligtvis varit våååår soffa och våååår TV-bänk.

Så, nu var det tillrättalagt och jag slipper ta mitt pick och pack och gå ut och lägga mig på gräsmattan. Även solen har sina fläckar, det är inte lätt att vara perfekt hela tiden.

Annars har det inte hänt så mycket mer än att jag fått ett "fyskämsmeddelande" från biblioteket, jag har glömt och lämna tillbaka en talbok. Bålsta har ett mycket bra bibliotek med en hyfsad ekonomi vad jag förstår, och det beror helt och hållet på mig. Tiden går så fort och vips hade lånetiden gått ut och jag har inte hunnit lyssna klart, glömt bort eller vad det nu är jag inte kommer ihåg, eller har glömt, ja osv. 

Kan man dra till det där med solen igen eller?  Vad kan en stackars stressad kvinna i karriären göra. Låt mig tänka så ska jag nog komma på några bra ursäkter till.

Sen finns det ju andra som bara tar till vara tiden, myser i de sista solstrålarna innan hösten slår till. Läst en bok och gjort lite anteckningar i hundboken. Lägga in datum för bad och trim, kanske, betungande blev det iaf.

Javisst, så var det ju bilden på "Bilen", så här kommer den. Kanske kan jag med lock och pock (?) få en från andra hållet också. Fast det är ju den här ändan (he he) som syns mest, mallig jag?? Inte då