Tänk, hur man kan somna, bara så där. Satt och tog igen mig efter middagen och så blev det tydligen någon typ av black out.

Min käre man försökte väcka mig tre ggr, det tror jag ifo inte på för jag hörde bara två gånger, men jag förstår fortfarande inte hur man kan somna så snabbt. Jag stapplade upp och ramlade i säng och det var nog tur för Frasse kom kl. 08.00 och skulle göras iordning. Matte är alltid så orolig för att han inte ska sköta sig, men det gör han. Vi lyssnar ju på deckare, talbok och diskuterar intrigen. Nu ljuger jag:-)

Men jag har till slut prickat in bibblans öppettider och har nu lagt upp ett lager av talböcker. Sen är det ju så, att jag har beställt soffan och jag är jättenöjd, tro faktiskt att det blir jättebra. Soffran är ganska klassiskt, med gråsvart tyg med inslag av brunt för att göra det varmare; inte mitt uttryck. Men det var snyggt, så det får gå. Soffan kommer om 8 veckor, semerstertider osv. Men det gör inte mig någonting, jag har äntligen bestämt mig och det känns så bra. Funderar på att "fluffa" till det med lite kuddar i diverse kulörter, yessssss!!

Så har jag löst mysteriet med Åsa's försvunna sax, fanns i min trimväska. Tänk om alla problem var lika lätta att lösa. Naturligtvis har jag inte tagit den med flit, långa fingrar antar jag.

Idag drabbades jag av Fransson-saknad. För den som inte vet var Fransson min gammelhund som fick somna in den 5 augusti 2008, både blind, döv och väldans trött. Jag drabbades av en sådan saknad, tänkte på hur han rörde sig, att han hade fula öron och taskig päls, hur han kändes att krama och hur han la sitt huvud mot mitt bröst när vi gossade. Lite hårt känns det, men det vet ju alla som har hund att det här genomlever vi då och då,

Att avstå från hundarna kommer jag aldrig att göra trots att det gör så ont när någon av dom måste gå vidare. Dom ger mig så myckt glädje medan dom finns, och den glädjen avstår vi aldrig ifrån, eller hur.

Sen mina vänner som jag fått via hundarna, er vill jag inte heller vara utan. Snabbt som attan tänkte jag till, vill ni ha mig som vän. Ah, skit samma nu är jag er vän vare sig ni vill eller inte. Så det så!!

 Lev väl, see you soon:-)

 

Annelie Finnebäck

4 juli 2009 10:36

Vi är glada att vi har dig som vän Kronan! Du inspirerar även utanför hundvärlden! Nu ska jag också börja med utomhusmåleriet. Var inte tänkt så början utan var tänkt om 2-3 år men har en kompis som börjar sin semester på måndag. Och kompisen tillhör dem som har svårt att ta det lugnt på sin semester. Jag ska börja med trimhuset så jag får "öva" innan jag ger mig på huset. Kanske smart som alla säger att börja i liten skala. Det ska bli grått med vita knutar. Tradionellt jag vet, men så är jag stenbock och det passar mig bra.

Vet du vad Yvonne, ibland drabbas jag av Valle-saknas. Jag vet precis vilka favvoplatser han hade haft i trädgården.

Du får följa oss online nästa helg när vi är i Tvååker.

http://www.brackets.se

 

Sophie

4 juli 2009 13:16

Men hallo, vem vill inte vara vän med en krona;) Du ska veta en sak: Vänner kommer vänner går men vår vänskap skall allid bestå:) Du e bara bäst!!! Kramar

http://www.kennelhilfie.dinstudio.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Det är en helt vanlig dag i den usla mattens liv, på jobbet i det lilla centrumet.   Djupt försjunken i sitt arbete noterar den usla matten oljudet från sin yngste hund Flås,flås, flämt, flämt Den usla matten tittar på sin yngsta hund; ...

   Alltså, att låta sina barn följa med sin pappa till Chile i 3 månader, det är väl ingenting. Tänk så nyttigt för tjejerna att få träffa sina släktingar, lära sig spanska ordentligt, vilken upplevelse.  Naturligtviskommer inga jordbävningar att...

Skönt att vara uppe sent ibland, veta att det är en ledig dag imorgon och kunna sitta med det lilla   vinglaset och njuta. Nästan så att man skulle kunna dansa "attansvadjagmårbra-dansen". Har precis klarat av årets födelsedag och insett att jag st...

Medan jag hängde där i luften, hann jag tänka; - Det här kommer att göra in i "nivetvad" ont!! Sen brakade jag rakt ner i stenplattorna så att bilnycklar, hundfiltar och gu´vet vad flög runt och landade lite här och där. Rosenbuskar och dynga ...

Det är mitt fel, tror jag, ganska säkert är det så. Stackarn, fick för mig att det var time att sanera huset igen och eftersom det inte går att dammsuga ordentligt utan att det åtminstone hänger två hundar någonstans i ovan sagda plågoredskap. Hu...