Så har jag kommit hem efter uppfödarmöte i Örebro, med bl.a en jätteintressant föreläsning om genitik och PRA av Tomas Bergström från SLU.

Om ni undrar vad jag har där att göra som inte är uppfödare så har jag inte något bra svar på det. Jo, det har jag förresten, det är så himla kul.  Någonstans i biblioteket finns det plats för lite mer lärdomar, stuvar om lite bara, får helt enkelt kasta ut lite onödigt vetande.

Fick lite aha-upplevelser, jag hade faktiskt tänkt åt rätt håll i några av mina funderingar, och då blev jag lite glad, kan än "so to speak".

Sen, ve och fasa upptäckte jag att tumnageln gått av, undrar var  jag gjorde det och när. Nåja, dagen är inte förstörd för det, jag tror att jag klarar mig igenom det här också.eller ...  

I Västerås slängde jag av Lotta, inte så där på en gång utan hon fick värma upp sin bil först. Jag är en storsint person jag (tror inte att uttrycket är riktigt korrekt att använda här, men erkänn att det ser snyggt ut). Sen tuffade jag hem till Skokloster, ordentligt efter hastighetsskyltarna. Jag vet det händer inte ofta, men ikväll var det halt, halt, halt och tro mig eller ej, men det snöade också.

Väl hemma tog jag mina änglar och gick en promenad, det doftar vinter och jag fick pulsa ut och hämta hund som tagit sig snö över huvudet. Ha ha, så himla skojsig jag är idag, nästan på gränsen till fånig. Bäst att sluta medan tid är.

Kram & tjingeling, ha en skön kväll   

Jag fick faktiskt ingen träningvärk som jag trodde, den uteblev. Pigg som en liten lärka studsade jag ur sängen imorse, som vanligt, inte  

Nu förvanskade jag sanningen ganska rejält, den dagen kommer aldrig då jag studsar ur sängen. Den är helt enkelt för skön för det. Nej, det är tvång det är tal om, nu måste jag bara kliva upp, osv.

Promenadstråken är inte plogade så vi pulsar grabbsen och jag, vilken är bra för hjärta och lungor har jag hört. Får hoppas att det stämmer för i skrivande stund vräker snön ner igen.

Troligtvis mitt fel, jag har skottat uppfarten igen. Är det någon som sitter och håller koll på detta.

- Nu har hon skottat klart på nummer 16, kan någon sätta på snöyra över Uppland!

Helt övertygad om att det låter så, någonstans, var det nu kan vara där dom bestämmer över dylika ting.  

På tal om att träningsvärken uteblivit, kan det tänkas att man fått lite muskler av allt kånkande och packande man gör under den snöfria delen av året. (vilken mening va?) Jag tror att den kan ha haft en viss betydelse, så bara därför ska jag fortsätta med det nåt år till, eller två, eller kanske tre. Vad vet jag, kan hända mycket på den tiden. Jag väntar och ser helt enkelt. Ha det bra i vintervädret, undrar ni var jag är kan det hända att jag trillat in under snöskyffeln.  

Det blåste så in i bänken när jag och grabbarna var ute så vi fick kapa promenaden lite. När vi kom hem bestämde jag mig för att skotta, trots att det inte hade slutat, snöa då! Det blir ju inte lika mycket att ta reda på sen och det slutar väl snart, så tänkte jag  har ganska optimistisk syn på saker och ting.

Maken ringde vid fem-tiden och sa att han var på väg, och som den snälla och väluppfostrade hustru jag är   gick jag ut och skottade fram uppfarten, måste ju tänka på Porschen!! Sen vet man ju inte, kan betala sig i framtiden.

Ja, och så tycker Mollefjoll att det är skitkul att jag skottar:

- Anfall, skall, hopp efter snön som matte skyfflar ut, dyk ner, skall, å´så på´t igen. Yiiipeeeeeeeee, vad det är kul med snö   

Jag förväntar mig ordentligt träningsvärk imorgon, bra då kan jag iaf skryta om nåt.

Igår kom jag först till träffpunkten, Ikea i Barkarby, där jag, Sophie och Ylva skulle träffas för att bara ha en "drälldag" tillsammans utan hundar.

Som sagt, först och då får man ju sätta sig och vänta, stod några soffor vid "barnhagen" (heter det så?) och under trappan fanns en TV, en lite soffa och ett litet bord, för barnen att titta på film antar jag.

Där fanns nu inga barn, däremot två män som stod böjda i 90 grader med huvudena mot den just då svarta TV:n.

- Letar dom efter filmen där nere i kanten, tänkte putslustiga jag och spankulerade fram till soffan och satte mig. Men då såg jag vad dom gjorde, det var muslimer och där under trappan låg dom och bad!! Ok, då förstår jag men ligger verkligen Mekka åt det hållet? Undrar hur dom vet det???

När Sophie kom var dom fortfarande inte färdiga så hennes första fråga var; viskande då förstås:

- Hur vet dom att Mekka ligger åt det hållet?

Vi berättade för Ylva när hon kom, men frågan kvarstår, åt vilket håll ligger Mekka och hur vet dom det???

Sen gjorde vi vad vi skulle, alltså drälla runt i sakta mak på Ikea. Jag köpte lite mer doftljus som jag blivit alldeles väldigt förtjust i, ingen här hemma har klagat och skåpet där jag har ljusen doftar numer vanilj, kanel och diverse andra mumsiga dofter istället för grisöron och hundmat. Härligt!! Det blev lite annat smått och gott också, avslutade med att propagera för självskanningen som gör att jag känner mig självständig och oberoende, fniss (fint det lät). Vi åt lunch på Pizza Hut och åkte vidare i Sophies gamla Volvotant till Rusta och Plantagen. Lyckades faktiskt göra av med en slant på alla ställen. Kändes skönt, jag är nöjd med hela dagen. Lite kassar att släpa hem och packa upp, trevlig dag med tjejerna men jag kommer inte riktigt ihåg om vi löste några världsproblem. Men gjorde vi inte det tar vi det en annan gång.

Vi tar min lilla häxa på kvasten igen, visst är hon söt. Kram och så hoppas jag att alla mår precis lika bra som jag gör (just nu). Imorgon skottar jag väl snö igen då, antar att Porschen får stå hemma i garaget och vila, Volvon får åka till Arlanda med husse.

Tjingeling och suss gott  

Nu har jag legat på latsidan ett tag, eller rättare sagt, det har jag inte. Men ibland drabbas jag av, antidata. Men har friskat till mig, så nu sätter jag fart igen.

I fredags åkte jag iväg till Örebro var det meningen för att vara med på cirkelutbildning steg I, som av olika anledningar hamnade i Karlskoga istället. Samtidigt passade jag på att kolla in Nymans valpar och barnbarn, dom senare hade hunnit bli 3 veckor och alla vet ju hur gossiga dom är i den åldern. Första fasta födan serverades och fastän man sett det hundratals gånger så är det så himla gulligt. Jamän ni vet:

- Va é de´här, sniff, sniff, vingel, vingel, halk, halk ååå så gott det är, kladd, kladd.

Blir så varm i hjärtat när jag sitter och tittar. Gu´domligt helt enkelt  

Känner i skrivande stund att någon står och stirrar på mig, det är den här jaghållerpåattsvältaihjäl-blicken. Den blicken bryr jag mig inte om än, maten är på gång....

Som sagt, den andra kullen tillhörde råttstadiet dvs bara några dagar gamla. Mamman stirrade på mig hela tiden, den blicken betydde; 

- Du vet väl vems dom är, jag håller ögonen på dig, glöm inte det.

Jag uppförde mig, det ska man göra. Är så nyfiken på hur dom kommer att utvecklas. Jag har mycket valpkullar runt mig och därför blir det mycket att göra. Åka runt och riktigt gotta sig i hundvalpar, bäst att passa på för vips är dom stora och flyttar hemifrån. Dom små änglarna, som sen kommer att kissa och bajsa inne ett par vändor, äta upp mattfransar och skor. Kräva att få sova i soffan på kvällarna och i sängen på nätterna så att man själv inte kan sova. Ni vet väl, man vaknar av att man själv ligger längst ut på kanten och vippar medan världens minsta lilla valp har brett ut sig tvärs över sängen och sover gott med tassarna i vädret, ack ja. Vad gör man inte för de små liven, men saker och ting ordnar upp sig vad det lider. Det finns ju ett kök med varma gossiga korgar med varma gossiga filtar att bädda med, ska ta ett snack med mina båda.

Nu väntar promenad ute i kölden, har inte tröttnat än. Det får vara vinter ett tag till för min del.   Ha det så länge!!

Inga bra bilder blev det på valparna, glömde kameran och telefonen är urusel, ja, plus den som håller i den förstås!!

Han skulle slå en bearnaise, på "Halv åtta hos mig", kul sa vi och planterade oss framför TV:n. Alltid spännande med bearnaise, den kan ju skära sig (fast den går att laga) och det borde ju bli lite nervöst med en kameragubbe i hasorna vad man än tar sig för, bearnaise är en konst.

Tro mig, men jag blev lite förvånad när han slängde ner smör, ägg, lök i en kastrull, ställde den på spisen och sa; nu får den stå så här.

Vad hände med att vispa upp äggulorn till fluff och sen strila ner smöret i en tunn fin jämn stråle!!

Jag kan slå bearnaise (sant, god till och med) har jag missat något, kan man göra såsen på något modernare sätt som jag inte har hört talas om förut. Jag är alltid mottaglig för nya saker, man har välan ett posivt sinne.

För en som är uppvuxen på blodpudding, makaronilåda, blodpudding, pitepalt, blodpudding, stekt falukorv, blodpudding, köttsoppa med klimp, blodpudding och korvkaka. En stilla undran, vem uppfann denna vidriga rätt; KORVKAKA!!!!?????

Innehåll; korngryn, russin, stekt lever och ägg, ingredienserna geggas ihop och hälls i ugnsfast form, in i ugnen och för att göra saken ännu värre, serveras med lingon, gärna rårörda så att det blir riktigt beskt och hemskt.

Så länge jag lever kommer jag aldrig någonsin att närma mig något så äckligt, jag grinade och hulkade mig igenom middagen. Det hände gu´bevars att jag blev inskickad i mitt rum med mjölkglaset och tallrik med tillsägelse att inte komma ut förrän maten var uppäten. Det gick ju naturligtvis i ett huj, ja ut genom fönstret då, eller senare i papperskorgen eller någon annanstans så inte grannen kunde klaga. Va i all sin dar spelar det för roll med lite korvkaka på fönstren...

När jag blev större och starkare kom jag inte hem till middag, så enkelt så.

Sen till en annan ganska viktig detalj, tycker jag.....korven, var tog den vägen? Heter det korvkaka så ska det väl finnas korv med, eller..?

Numer bestämmer jag, mat ska avnjutas inte tvingas ner.

Ja, nu kom jag bort från ämnet lite, men back to "kalla fakta", äggen ska vispas fluffigt, smöret ska strilas ner i en jämn stråle. Inget slarv för då blir det ingen bearnaise, ja det blev det inte förresten. Den skar sig, i TV, isch!!

P.S

Det hände faktiskt att jag tröttnade på blodpuddingen och tog den ur kylskåpet och hystade ner den till hunden, ett stycke St Bernhard som glad i hågen glufsade i sig allt på en nanosekund.

Mmmm, jag vet mat, men vad gör man? Behöver jag säga att den maträtten inte heller serveras i Gröna huset i Skokloster.    DS

Imorgon styrs Volvon mot Örebro, rapport kommer. Tjingeling

Som vanligt hittade jag inte telefonen i tid, speciellt inte så här dags, dvs morgon. Den slutade ringa innan jag kom fram.  Virrar alltid iväg åt fel håll i vårt jättehus (skämt), letar i fel fickor, tittar under fel tidningar osv. Tacka vet jag den gamla goda tiden när telefonen satt fast i väggen (inte, men det lät bra). Men jag är glad när jag svarar, tror jag.

Var lite kaxig igår kväll när jag ringde på syrrans svarare och sa; 

Ring, när du är på väg till jobbet imorgon, vilket som vanligt betyder att jag inte tänkte. Hon åker inte till jobbet kl 10 precis...fast morgonstund...

Nåja, promenaden började tidigare idag, bra för benmuskler också eftersom vissa bitar av promenaden inte var plogad så det var bara att pulsa på, i rask takt förstås, då får man ut något av den, promenaden då alltså.

Gick förbi några andra hundpromenerare som tog det lite lugnare, dom skrattade och sa;

ååå vilken fart du har, ja dig hinner man inte med.

Tackade i mitt stilla sinne för dom orden, det hindrade mig från att lägga mig ner och avlida bakom nästa kurva. Skittrött, benen värkte och jag var sjöblöt. Det var bara att spänsta hem duscha och kollapsa i soffan, för det ser ju ingen  

När jag har vilat mig ett par timmar ska jag skotta undan snön, men inte just nu, lite senare, tror jag kanske.

Jag klagar inte, är fortfarande jätteglad att vi har snö, och den är fortfarande vit och fin eftersom det inte har töat. Lite mycket "hundskit" på vägarna kanske eftersom det är för djup snö i dikena. Det stör mig inte så mycket för det är utanför villaområdet. Själv har jag utvecklat en lite snygg spark, cirkus 2 dm under själva högen och förpassar på det viset högen ut i skogen. Man bör dock se sig för en aning, kan finnas saker i vägen som gör att man måste halta en bit på den vidare promenaden. Det här med IQ fiskpinnesyndromet igen.

Nu sitter jag här och väntar på nyheter, om det blir några valpar hos Maria och Lotta. Då får jag åka runt och pussa på valpar, hos Lotta finns det ju pudelvalpar också, mmm så gossigt.

Som jag sa till min jobbcoach (tjusig titel va?) igår. Hundar gör mig glad och jag vill absolut inte vara utan dem, så är det.

Det första jag såg när jag stegade in till Lotta i Hälla var Bellas nuärdetväldigtsyndommig-uppsyn.

Hon hade en klick schampoo mitt på huvudet, som dessutom doftade!!!

Ni vet väl skillnaden? Själv blev jag tillrättavisad en gång när jag sa fel. Ja, en av dom få gångerna jag sa fel då (fan tro´t, ha ha  )

Jo, så här är det alltså;

• Luktar illa!
• Doftar gott!

Tror att det var någon rödnaglad Donna av det fisförnämare slaget bakom någon parfymdisk som upplyste mig om det, eller någon annan...

Nåja, Bella hur som helst, blev badad och fööööönad, herrejesses va´vi fönade. Bearded collie, meeen så ren och fin hon blev. Och jag lärde mig nåt nytt, inte rufsa/skrubba runt i en bearded colliepäls, bara krama ur. Tänka sig och det kunde jag nog förstå när jag tänkte till, faktiskt.

Sen kom Bella, hon skulle badas, fönas och klippas. Fyra månade storpudel och envis som synden. Med sisådär femminuters mellanrum bestämde hon sig för att nu jäklar ska jag inte vara med, så då skrek hon. Tyvärr var det ingen som lyssnade och när matte kom, satte hon sig med ryggen mot Lotta och mig.

Förresten, jag skrev inte fel, hon hette också Bella, poppis namn.

Under hemvägen bröt det ut, hade känt att det var på gång, men man försöker ju hålla tillbaka så mycket det bara går. Men migrän är migrän, tack å hej, 3-dagars, och då är det inte orientering jag talar om.

Vilken fasa att köra hem i mörkret med alla ljus från mötande bilar i ett. Skar som knivar, vägen mellan Enköping och Västerås är ju ordentligt trafikerad den tiden på dagen/kvällen. Jättejobbigt!

Mådde duktigt illa när jag kom hem och släpade mig in till maken som satt i mysbelysning, väntade med mat och ett glas vin. Fredagsmys ni vet, det blev det inte.

Hela lördagen gick åt pipsvängen, låg helt utslagen och gick miste om min efterlängtade hundprommis med tjejerna. Suck, men jag tuggade i mig lite av mitt nybakade bröd jag skulle bjuda på, alltid nå´t.

Men, hav förtröstan, jag överlevde även denna gång, måste jag berätta. Jag är på gång, imorse var det nästan bra, förutom att jag är öm i hela skallen.

Imorgon ska jag göra massor hade jag tänkt, undrar om jag kommer att hinna med allt. Jag gör ett försök iaf. Kramisar på er  

Julgranen ska ut, jag bestämde mig när jag råkade komma för nära, sisådär en meter eller så. Det bara razzlar mot parketten, suck.

Fick sällskap under arbetet av en vän som ringde och pratade en stund, under tiden plockade jag fram stora lådan fullt med tomma kartonger, julpyntslådan alltså.

Är det någon som har samma problem som jag; var tar en del kulor vägen??

Jag hänger upp dom och jag vet att hundarna inte tar något från granen, jag har ingen katt (dom kan man inte riktigt lita på), och granen har inte vält. Trots det fattas det, jag förstår ingenting. Måhända är det samma mystiska figur som smyger in och tar strumpor ur tvättmaskinen så att det bara kommer ut en fastän man lagt in två  

Ja, när jag hade strippat granen på resterande kulor och glitter, så fanns det inte så mycket barr kvar, allt låg på golvet och trots att jag faktiskt var lite smart och sopade upp det mesta så fick jag byta påse i dammsugaren, isch jag tycker inte om att göra det, egentligen tycker jag inte om att dammsuga alls. Är ganska duktig på att undvika det faktiskt, fråga maken får ni höra, nej gör inte det förresten.

 Så nu ligger min stackars nakna gran ute på baksidan. Jag har lovat att jag ska släpa ner den till risochkvisthögen vi har längst ner på tomten , får se när jag orkar har ju så mycket att göra just nu 

På lördag kommer Åsa och Sophie hit med hundarna, vi ska gå ut på långpromenad med hundgänget, ser jag fram emot. Tänker nog dra med dom på den långlånga, he he!