Man måste värma/koka tomaterna för att ämnet som motverkar cancer ska aktiveras, utvecklas, komma fram ?? tror att jag använder fel ord just nu, men orkar inte tänka till.

Vilket betyder att det är ketchupen som är bra för ändamålet och inte min gazpacho, den är nog bara nyttig. 

Fast min kära källa (lillasyster) trodde inte på teorin att in injicera direkt i blodet, som jag föreslog då. Troligtvis innehåller den en massa annan skit. Någon undersökning hade visat att det faktiskt gick att använda  som putsmedel, då alltså när undersökningen gjordes.

Näe, man får väl gnaga i sig lite nyttiga grönsaker, försöka leva lite väl och hoppas på det bästa   jag tycker ju ändå inte om ketchup så där väldigt mycket.

Och... (som man aldrig ska börja en mening med, vet jag) de senaste tomaterna jag köpte kostade 42kr/kilot,.... mmmm say no more. Dyrt!!

Kan det bero på att någon suttit och putsat tomaterna tro, för det var nog de blankaste jag sett på den här sidan av sekelskiftet.

Som sagt, jag tror att att ämnet får vila ett tag.

Annars har dagen rullat på som vanligt, kanske inte riktigt förresten. Jag och L8 gjorde Kista Gallerian och Bromma Zoo och On Off.

Råkade springa på en rosa lap top och sitter just nu och funderar på om jag inte borde ha tagit den svarta istället, eller kanske den vita....eller är det bra med den rosa...

Jag köpte ju den där rosa rullväskan och är det nu samma rosa eller kommer det att skära sig??

Japp, jag är Våg för den som undrar och det blir bara värre med åren, eller kanske inte förresten.

Förutom det lyckades jag med konststycket att köpa skjorta och tröja till maken som han blev nöjd med.

Ja och sen tror jag faktiskt om jag inte missminner mig att jag fick med mig lite skor, någon blus och top och lite strumpor hem, tycker jag mig komma ihåg, hmmm  

Imorgon ska jag trimma Airdale och det kräver nog lite sömn skulle jag tro.

Suss gott och ha en bra imorgon, snart e´re påsk så det är väl bäst att putsa kvasten.   

Konstig rubrik, jag vet men på nå´t sätt ska man ju börja. Hörde på radion om att tomat är bra för cancer tillsammans med bromsmedicin för aids. Ja, nu är det ju inte så enkelt men det blir ett bra diskussionsämne. Maken och jag dividerade om tomater och andra grönsakers "braighet" och nyttighet över en tallrik gazpacho, mmm, jag kan göra sånt och fullt av tomater, paprika och vitlök är det. Ju mer man diskuterar och dividerar, ju mer komplicerat blir det. Jag menar är det bra att äta tomaterna för att motverka cancer eller måsta man injecera ketcupen rakt in i blodet??  

Jag funderade vidare under promenaden, och då blir det ju som det blir. Ketchupen visar sig ju också ha en viss inverkan trots en massa socker och skulle det visa sig att ketchupen också motverkar det där hemska sjukdomen får jag väl öka intaget. Jag är nämligen inte så förtjust i den varan, en flaska räcker länge här hemma. Jag sen vindlar tankarna vidare och jag börjar fundera över syndromet ketchup.

Vad är det som gör att ketchup kan låta som man har fått så ont i magen att man absolut inte kan hålla sig och varför blir det alldeles tyst (ett par sekunder då) i lokalen när någon stackare inte skakat flaskan ordentligt och får fram en ordentligt blöt "prutt"!!

Och nu skrattar jag, för så simpel humor står jag för, usch!!

Vet inte hur många gånger det hänt och jag har ramlat ihop över bordet och skrattat hysteriskt medan den som håller i flaskan som låtit, oftast står ensam och skäms. Vi vet ju alla att det är flaskan med ketchupen som låtit, inte att personen i fråga släppt sig, men skrattar gör man.

Men man kan ju vara lite listig och köpa den andra typen av flaska, den av glas och stor öppning. Då borde man ju klara sig, eller??

Då kommer det andra syndromet; skakar man inte ordentligt kommer ingen ketchup. Ja, dvs först kommer inget, sen kommer inget och sen kommer allt. Förhoppningsvis klarade sig dom vita jeansen och skjortan, för det är ju klart att det är just precis just den färgen man valt, när man absolut skulle äta korv som kräver en hög ketchup eller dylikt.

En väninna till mig satt mitt emot sin far vid en middag en gång för sisådär hundra år sedan. Han pratade med personen till vänster och skruvade av korken på ketchupflaskan och skakade den intensivt fram och tillbaka för att inte råka ut för ovanstående syndrom. Han skakade enligt schemat mot sig, från sig och varje gång han skakade från sig träffades han sin dotter med en rejäl klick ketchup i ansiktet. Han såg inget men alla vi andra gjorde det, dvs vi satt som på en tennismatsch och tittade ömsom på dottern som blev mer och mer fläckig, och ömsom på hennes far och flaskan, dessutom tog det lite tid innan han såg vad han gjorde.

Gud, va' vi skrattade, ska inte säga att jag aldrig skrattat så mycket förut, för det har jag. Men jag tror att det tillhör en av de många höjdpunterna i mitt liv.

Så, nu kom jag dit igen, man mår bra av att skratta, fastän det just då gjorde duktigt ont i magen, och det var ju faktiskt ketchupens fel, indirekt. Kan bara konstatera att det här inte blev någon lysande slutsats, men för oss simplare individer kan det bli lite roligt, det här med tomater i allmänhet men ketchup i synnerhet.

Gu' sicken en fin slutkläm.

Ha en bra dag, och för den/dom personerna som ligger i någon typ av varmare klimat/vatten kan jag bara säga; njut!! En ny dag hägrar och våren väntar bakom kröken, vilken det vet jag inte men någon av dom det är jag säker på. Kram  

Idag letade maken efter sin sladd till "dosan", ni vet den där som gör att man kan gå in på banken eller skatteverket eller om man ska deklarera på nätet osv.

Jahapp, sladden hade fått ben och gått sin väg, vi letade gemensamt igenom vårt "STORA" hus, men den fanns ingenstans.

Skit samma, vi hade ju en dvs min, och då är ju problemet löst i viss mån, sen fortsätter man att fundera över hur den där förbenade sladden kunde försvinna från bänken. För det var ju där den låg sista gången jag såg den, jag är helt övertygad om att det är maken som är förvirrad och lagt den på något listigt ställe.

Jag vet inte hur jag ska förklara det här, men han hittade den i min dator, och jag blev våldsamt upprörd för hur kan den ha hamnat där. Jag har inte satt dit den....   

Ja, så blir det som vanligt, jag kan inte hålla mig för skratt och då blir allt förstört. I ett sista försök skyller jag på hunden, för jag har inte tagit den där j---a sladden och hur den hamnat i min dator det vet jag inte. Tror vi på tomten ännu, går det att skylla på honom?  

Jag blir så trött, hur kan det komma sig att det i slutändan alltid är jag som hamnar på "fyskämssidan". Har jag månne en liten djävul som sitter på min axel och distraherar mig så att jag inte kommer ihåg vad jag gör?? Troligtvis är det så, men då får jag väl trösta mig lite, tror att jag tillhör eliten när det gäller tröstshopping. Kanske behöver jag något nytt till min lilla fina kjol jag köpte häromdagen, det är ju snart Lilla Stockholm.

Yezz livet är härligt  och ett skratt förlänger visst livet har jag hört. En tröst i eländet, jag kommer att bli gammal som gatan  

Så, hundpromenad igen och alla som har hundar vet ju att så är det varje dag, inget ovanligt.

Järnplåtar (nu måste jag ta i alltså) men när jag gick ut var det snöfall typ små kalla flingor. Tyvärr blev dom större och blötare ju längre hemifrån jag kom, ni vet så där som när en flinga innehåller ca 2 liter vatten och den landar i huvudet med ett ordentligt plask.

När jag kom hem torkade jag tassar och mage på dom fyrbenta alltså, stövlar och ytterbrallor landande i en hög i tvättstugan (mina) och jackan i tumlaren. Den var så "hävla" blöt som min systerdotter yttryckte sig vid 3-årsåldern, för läääänge sedan!! Skitblöt var den och jag och jackan skulle åka till stan lite senare, så den åkte in i tumlaren och sen var allting bra....eller inte  

Det beror lite på hur man ser på det hela, jag menar jeansen var rena och snygga och på, tröjan passade perfekt, stövlarna satt där dom skulle, ja, allt var perfekt. Visstja....läppstiftet  det är ju jag och Maria Montasami, vi är lite läppstiftsfreak båda två. Hon letade efter ett läppstift som liknade den färg hon hade, jag letade efter mitt "hävla" (systerdottern igen:-) läppstift jag. Det är mitt favoritläppstift och jag har lite svårt att leva utan det, jo sant jag ljuger inte.

Jag hittade det så småningom, i jackfickan på jackan som just legat och tumlat runt i värmen, typ en timme eller så.

Jag kan bara säga, att trots allt är det OK kvalité på just det läppstiftet och jag kommer nog att fortsätta använda märket. Visserligen gick det inte att skruva upp det just precis efter det kommit fram ur jackan, men efter att ha legat i bilen (kyligt) ett par timmar var det OK igen. Kanske formen inte var den bästa, men ändå..

Det här är faktiskt allvarliga saker, mitt läppstift har stått på bordet ett dygn ungefär. Jag har under tiden försökt forma till det så att det nästan ser ut som vanligt. Så finns det ju penslar förstås, tur för mig.

Jag har gjort ett par viktiga saker också, trimmat Sigge Griffon, han blev super och matte var riktigt nöjd.

Idag var det Charlie welshterrier's tur och trots att jag sa; hej Charlie boy tänk så skoj, tyckte nog Charlie något helt annat, ja typ ta dig i brasan eller dyl. Förvånande att vi tycker så olika, men det tar vi faktiskt ingen som helst hänsyn till, nu är det så att jag tänker lära mig och tyvärr får någon sota för det. Men en puss på nosen kan väl vara OK som plåster på såren, eller...???

Ja, sen går ju jag och lägger mig för så här sent kan ju ingen människa vara uppe, eller...???

Så var debuten avklarad, årets första utställning alltså.

Nöjd, mja inte riktigt men vi fick iaf göra vårt varv på mattan i stora ringen och Mollberg blev betuttad i Elsa som gick bakom oss.

Nu är det ju så att Elsa är bulldog av den engelska sorten, 10 år så det passade sig inte sa hennes matte.

Förra gången vi var i Malmö träffade vi en Elsa då också, men irländsk varghund den gången.

En av mina favoritraser (har haft två stycken) men inte Mollbergs, det darrade så mycket i mustascherna så att Elsas matte tyckte det var säkrast att retirera en bit. Kunde ha blivit ett par hål i nosen annars, tror att den Elsa'n blev lite sårad jag.

Den mesta tiden i Malmö tillbringade jag med att vara hungrig, hungrig, hungrig och lite törstig också. Ingen förståelse från mitt ressällskap som tyckte att cheesburgaren kl. 15 borde räcka. Då fick den väl göra det då, kompenserade det hela med ett halv kilo godis, ramlösa, wienerbröd, kaffe, red bull och lite annat smått och gott av det "nyttigare slaget". Magen mådde väl sådär när jag kom hem och inte blev det bättre av att klämma en macka klockan två på natten.   

Har läst någonstans att det är bra att sitta en stund för att lugna ner sig och inte gå och lägga sig direkt när man kommer hem för då kan det bli svårt att somna. Någonstans gick det tydligen fel eftersom jag somnade i soffhörnan efter en nanosekund.

När jag vaknade snöade det ordentligt men det var bara lite blötsnö som man varnat för, inge´ långvarigt.

Det var inte blötsnö och det var långvarigt, typ hela dagen och sisådär 2 dm.

Skönt, för då kunde jag stanna i soffan med den ursäkten att man blir så trött av vädret.

Imorgon blir det trim av ny hundras, skitkul ska´re bli. Fullt ös, igen alltså!!   

Började fundera på varför det egentligen heter så, fullt upp alltså. Men jag lägger ner det på en gång, eftersom jag känner på mig att jag inte kommer att få fram någon vettig förklaring på det.

Åkte taxi i Köpenhamn en gång, och som svensk och framför allt när man är från Stockholm så får man ju finna sig i att bli ifrågasatt. Den gången handlade spörsmålet om ordet "jordgubbe" och jag kan väl iofs hålla med honom. Jordgubbe är en gubbe i jorden, på kyrkogården alltså - hans förklaring. Det heter "Jordbär" för att den växer nära jorden, hmmm. Som sagt jag håller med honom i sak, men det kunde jag ju inte erkänna, klart det heter Jordgubbe, kan man så ska man försvåra det hele  

Vet att vi diskuterade flera saker som vi svenskar hade för oss, men det kommer jag inte på just nu, men som jag sa till honom: säger man vaba istället för bara va, då sitter man ganska illa till själv.

Nåja, jag gillar nog danskarna ganska bra fastän dom röker stinkande cigariller och äter röda korvar  ingen generalisering här inte, (har jag stavat det där rätt tro?)

Jag har faktiskt blivit tillsagd att stanna hemma i Sverige och framför allt inte ta med den där för snygga hunden någon mer gång, eftersom han vann över di danske. Tre gånger i Danmark, tre gånger Bir i Danmark, yezzzz    Det var snudd på att jag inte behövde ta båten hem, kunde ha gått på vattnet så glad var jag, men bilen måste ju med.

Det var då det, nu åker vi till Malmö Mollefjoll och jag, härligt då jag börjar få utställningsabstinens. Egentligen skulle jag i detta nu stå och stryka och packa men det här var lite viktigare, har ju inte skrivit på ett par dagar, det är lite mycket just nu.

Jag har idag klippt en hel Håkan pudel alldeles själv och fick nog godkänt av L8, attans så kul. Nästa vecka går Volvon till Spånga för genomgång av Airdale och Welshterrier sen tror jag att L8 skrapar fram någon Cairn också. Har så mycket omkring mig (se där, ytterligare ett uttryck) så nu får jag snart skriva "Attgöralista" så att jag inte glömmer något. Men då måste jag ju komma ihåg att göra en "Attgöralista" också.

Nu tramsar jag så nu får det vara nog för idag, ytterligare en dag i mitt liv som jag är relativt nöjd med måste jag säga.

Kanske ses vi i Malmö, eller någon annanstans, typ Lilla Stockholm kanske.

Kram & Hej  

Fast det är inte bara jag som har det, full fart alltså. Min jobbcoach sa att man nog fick acceptera att man är född sån och jag är inte speciellt ledsen för det. Men man få nog lov att coola ner lite emellanåt, som när jag klev ur bilen som färdats alldeles för fort och höll på att fara all världens väg. Jag då, inte bilen tack och lov, det var snorhalt som det så vackert heter (inte). Ooops!

Nåja, tillbaka till det med full fräs, finns mer eller mindre hos alla valpar. På kursen i Morgongåva försökte jag "fota" en stycke foxterriervalp och hur lätt var det? Värre blev det när jag skulle föreviga en griffon, herregud.

-Men, sitter du där...va kul, nu kommer jag. Skutt skutt skutt. Åååh, kolla här dit måste jag på en gång, nu me'samma, fort, fort, fort... 

Fick suddiga bilder på griffonrumpor på väg någonstan, samma sak med dockhunden, men jag visar lite bilder på valprumpor iaf, dom är ju så söta.

Sen gjorde jag ett litet fynd, jag älskade den från första stund. Sen att den var rosa, hade tusen fack och gick på hjul, hur bra kan det bli? Den är så söt så den nästan snudd på fick sova i sängen. Men man får allt hejda sig ibland, men det kommer att vara den och jag här framöver. Vi kommer att kampera ihop, resa tillsammans och jag kommer troligtvis att svära ve och förbannelse för att jag inte hittar saker jag slängt ner huller om buller i den.

Ja, för det är en väska  vad trodde ni?

Nu ska jag hoppa in i duschen, det behöver jag för jag har varit i Hälla och klippt Ture och pudelGucci. Jag älskar det här, att trimma och klippa hundar.

Återkommer med mer info så småningom, jösses var formellt det blev nu då.

Nu är det snart svarta natten och time för en dust med kudden för att hitta bästa möjliga sovställe.  

Himla effektiv var jag på lördagsmorgon, vaknade en halvtimme före utsatt tid, ut med hundarna, in i duschen, snabbfrukost och iväg i god till Morgongåva.

Äntligen blir kursen av, två dagar tillsammans med en massa hundmänniskor och hundar. Jag har längtat och sett fram emot det här. Japp, just det och då gäller det att hitta fram också, som vanligt gjorde jag en sökning på Eniro och hur svårt kan det vara?? Ganska bra koll eller...inte.

Letade fram den närmsta vägen och inte den snabbaste, vilket förde mig ut på bonnvischan, ut i ingenstans och då slog storstadspaniken in. Var är jag, oooch ingen teckning på telefonen heller.

Inga skyltarna och vägen blev bara mindre och smalare, kostig tror jag det kallas. En isig och spårig sådan, vände bilen och lyckades så småningom leta mig fram till en större väg och brassade iväg, pelle i botten för jag var sen.

I mitt tillstånd av total förvirring och stress lyckades jag röra till det lite till genom att köra mot Sala istället för mot Uppsala, skiljer lite på höger och vänster märkte jag. Fräste förbi polisen som stod och sköt som man så vackert säger, klarade mig tack vare saktfärdigare bilist framför mig. Runt i rondellen tillbaka igen med gasen i botten, glömde polisen men lyckades bromsa mig ner till laglig hastighet.

Till min stora lycka blev dagen så bra som jag förväntat mig, kanske lite bättre om jag tänker till.

Om det nu var någon som satte kaffet i vrångstrupen på lördagsmorgonen när det kom en galning körande så var det inte jag, det måste helt enkelt ha varit någon annan. Nu ska jag samla ihop mig så att jag får sova en stund.  Imorgon ska jag till Uppsala, undrar om stan ligger kvar på samma ställe som förra gången eller har någon flyttat på den.

Ska gå in på Hjärnkontoret och köpa lite reservdelar också, jag behöver det, märks det?