Jag blev lite ledsen idag, för jag är en "usel" fotograf eller rättare sagt, varför ändrades inställningarna på telefonen just idag. Jag stötte på en absolut underbar liten varelse på vår promenad, inte riktigt nyttig för hundarna men jag kunde dirigera förbi dom utan att störa.

Först trodde jag att det var ett snöre, sen undrade jag om den inte var död, böjde mig ner och tittade, stänkte lite grus och vääääääääääääääääs, sa den. Inte död alltså, den lilla huggormen that is. Hundarna stod en bit bort, har man blivit tillsagd att stanna, i den tonen då stannar man.

Som sagt, försökte ta några kort och när jag skulle visa hemma var dom borta, no files, stod det.

Varför ska man alltid komma åt något väsentligt när man absolut inte vill det. Fattar inte riktigt hur jag kunde ändra den inställningen, det var klart besvärligt att få tillbaka den. Nåja, den var vacker och jag kommer säkert inte att träffa på den igen, förra gången jag balanserade iväg en huggorm var i slutet på det gamla goda 80-talet.

Då ringde jag till Skansen-Jonas och fick lära mig lite väsentliga saker om Sir Väs och hans kusiner, inte så onödigt vetande faktiskt. Synd, men nu kan jag inte visa den fina bilden på den lilla, lilla ormen jag såg idag, men tro mig på mitt ord, den var vacker och jag hoppas att den slingrar sig in i skogen igen, vägen är inte en säker plats för en liten orm. Även på en liten lerig skogsväg, kommer det farliga fyrhjulingar ibland. Förresten borde den väl inte vara ute så här års???

Köpte ett nystan i Sunne, sen bara stickar man på och titta hur det blev. Förr i tiden fick man byta färg och försöke fästa ett "jytter" av tåtar så  snyggt och prydligt som det bara gick. Men nu var'e bara att sticka, fint va??

Och..så liknar det ju en liten orm, näe, det gör det inte. Men det var så nära jag kom.

Asch då, mobilen finns ju vetja