Idag åkte jag och doggsen till Ekerö, till Sofie, Hilda och Adde, javisst ja, världens bästa Mange bor där också.

Världens bästa Mange tar hand om the Volvo när det behövs, känns tryggt.

Det var så mysigt att träffa Sofie igen, ibland blir det lite långt mellan varven, vi pratade hund, avelstrategi (de´e´sant), pälskvalité, vilka favvishundar vi hade. Ja ni vet, vi pratade om det vi gillar mest, och efter det tog vi en stärkande promenad förbi Ekerö slott, skulle kunna bo där tror jag.

Hundarna sprang runt som galningar och ni kan ju tänka er, tre hanhundar, måste pinka på samma ställe vilket i praktiken betyder att dom pissar (f'låt ordvalet) på varandra. Hilda behöll värdigheten, men herregud, hon är ju tjej.

Tiden razzlar iväg när man har kul, schläkten kommer ju på lördag så jag måste åka hem och försöka städa

Måste berätta en annan grej, igår var jag ute på min långlånglånga promenad, man går efter en skogsväg där det nästan aldrig kommer någon bil och det enda man möter är herr älg eller någon nisse som kommit på att man måste jogga lite, dvs nästan aldrig någon mao.

Kom där och gick då jag plötsligt hör motorljud och jag lovar, det är inte det där monotona motorljudet då farbror Kalle är på väg till sitt svampställe, det är en jävla Rallygubbe!!!!!!!! Nu måste jag faktiskt be om ursäkt för språket igen, men det kan inte beskrivas på något annat sätt, jag fick panik.

Hundarna och jag befinner oss bakom en kurva och här kommer en sketen gammal ford med en 18-åring bakom ratten, och vad gör Kronstrandskan??? Det är ju inte tal om att flytta sig för då ser han inte hundarna och kommer att meja ner dom, alltså står jag där mitt i vägen, sträcker ut armarna och skriker, precis som dom kan höra det, ååååh!!

Han får stopp på eländet och backar med mig gående efter, ska jag mörda honom eller räcker det med att dra ut naglarna bara???

När jag kommer fram, är rutan öppen 5 cm och jag frågar (till min stora förvåning) i lugn ton:

- Men hur kör du, du skrämde nästan ihjäl mig, såg du hundarna??

- Förlåt

- Vet du, jag har aldrig blivit så rädd i hela mitt liv, du måsta tänka dig för?

- Jag blev lika rädd.

- Jag vet att det är kul att gasa, men tänk på att vi finns här, du kunde har kört på hundarna, det hade jag aldrig klarat av.

- Jag ber så hemskt mycket om ursäkt, det var inte meningen.

- Är det ni som har fått soppatorsk på epan.

- Ja, det är han (pekar på miniformatet bredvid sig i framsätet)

- Ok, ha det så bra och glöm inte att jag går här nu är du snäll

- Näe, det ska jag inte.

- Ok, hejdå

- Vink, hejdå!

Sen funderar jag ju vidare, hur kunde jag vara så lugn och framför allt , jag var jättevänlig. Kan det vara så att jag lärt mig något, någonstans på livets långa resa() eller kommer jag faktiskt ihåg hur det var. Jag menar allt man gör som ung gör man ju inte för att vara elak, det är ju bara här och nu som gäller, och hoppsan där står en kärring och vevar, dvs jag då.

En annan sak, om han nu inte fått stopp på sin gamla ford, vad skulle jag ha gjort då?? Tagit tag i fronten som Catwoman och slängt ut honom i skogen. Ja, det hoppas jag för annars hade jag legat där som en våt fläck, men vi hade väl tur båda två, den här gången.

Allt slutade ju väl eftersom jag kunde åka till Ekerö idag och umgås.

Till Sofie och Alice, tack för en underbart härlig dag, ni är bara så bäst!!

Vilken tur jag har som har så fina, underbara vänner och kollergor, tänker på er alla.

Kram och ha ett bra fortsatt liv, för det är faktiskt härligt att leva